- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 7, 1892 /
359

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

359 EELSO VÄNNEN.



på barnet, lyddes på det, lät dot räcka ut tungan och förde handen öfver dess
lilla affallna kropp. Och niir han såg modern gråta bredvid sig, gret han själf
mot sin vilja.

— Ah, vi skola göra honom frisk, försäkrade han, i det han gjorde våld
på sin rörelse.

Och han mumlade några medicinska termer för att lugna modem. Men
hvad skulle han ge den lille?

För att icke apotekaren skulle kritisera hans ordinationer, skickade
han sin egen dräng till apoteket i en grannstad. Men medikamenterna
hjälpte icke. Då bytte han om. Han försökte det ena efter det andra af sina
vanliga medel. Men intet af dem slog mera an. Kobert blef allt sämre.
Doktor Grille försökte än en gång att tro på den gode Guden, som han gjort
förr. Men hans böner tycktes hjälpa lika litet som hans medikamenten Han
kunde knappt dölja sin förtviflan längre.

Emellertid följde hela staden med nyfikenhet sjukdomens gång.

Doktor Förmérs praktik började redan att minskas.

Dagarne gingo. Barnets tillstånd var likadant. Doktor G. visste icke
längre, hvad han skulle gripa till för medel. Den hedersmannen hade uttömt
hela sitt vetande.

Snart tillät han icke längre Roberts föräldrar vara inne i rummet, dà han
undersökte honom. Han föregaf som skäl ett hemlighetsfullt medel, en
uppfinning, som han ville pröfva i ensamhet. I verkligheten ville han endast dölja
sin förvirring och osäkerhet.

5.

En dag — det var i Januari — kom han tillbaka från bangården i
grannskapet. Han hado varit där för att hemta ett paket. Det var en vän, som
hade sändt en nyårsgåfva till hans dotterson. Gåfvan bestod i ett det näpnaste
lilla lokomotiv, som rullade, hvisslade, rökte och bullrade alldtles som ett riktigt
lokomotiv, en liten leksak af koppar. Grille hade redan vid bangården packat
upp paketet för att riktigt undersöka don vackra leksaken.

Med sitt paket under armen inträdde han till fiskalen. Liksom de
föregående dagarne stängde han in sig med sin lilla patient. Robert vaknade. Han
öppnade utan att säga något sina sorgsna matta ögon. D:r Grille lade paketet
på nattduksbordet och i brist på bättre medicin försökte han att prata med den lille.

— Se, sa vackert, lull, lull, sade han beundrande, i dot han med fingret
pekade på ett gult hjul, som stack fram ur asken. Ja, se sà vackert!

. Barnens matta ögon böljade lifvas. Doktorn spratt till.

— År det into vackert V sade han med en tår af rörelse i ögonhåren.

Och han öppnade askon fullständigt. Don underbara leksaken visade sig

i hela sin blänkande prakt. Robert blef röd af förnöjelse.

Efter ett jiar minuter kunde han säga: Det rullar, säg?

— Det tror jag, det, svarade don gamle, gråtande af glädje.

När han den dagen kom ut ur rummet med sitt lokomotiv omsorgsfullt
instucket under armen, visade han en strålande uppsyn.

— Hur går dot, herr doktor?

— Bra, mycket bra! Jag kommer tillbaka i kväll.

Och han kom tillbaka på kvällen, han kom kvällen därpå. Besöken blefvo
allt tätare och längre Doktorn hade alltjämt den mystiska asken under armen.
Och föräldrarne, som lyssnade vid dörren, hörde ofta ett besynnerligt buller
under hans besök.

— Puff puff! Sch — sch — sch! Rull — rull — rull! Det är
vackert, lull! lull!

Barnet blef så småningom bättre. Det talade och såg belåtet ut. Dess
ögon glänste af lifslust. Gossen kallade doktorn »pappa Grille». Han höll af
honom. Han berättade sina förvånade föräldrar om järnvägar, gula hjul och
svarta kakelugnar .:. och han var hungrig ... och han sade puff, puff! Sch —
sch — sch — Rull — rull! Det är så vackert. —

Fiskalen begrep ingenting. Men han såg, att hans son var bättre, och
han gret af glädje. Doktorn var lika lycklig. Hans kur vände upp och ned på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:54:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1892/0379.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free