Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
HELS O VÄNNEN.
Huru magen talar.
Såsom vi böljade denna årgång med mat- och magfrågan, så
vilja vi ock sluta densamma därmed. Denna fråga är ju A och O
för de fleste, icke blott under ett år utan under alla år af deras
lif. Särskildt är den en stående fråga i dessa dyra tider, då de
fleste ha det svårt att få debet och kredit att gå ihop.
Då vi nu nalkas slutet på detta år, önska vi alla våra läsare
en angenäm afslutning med både god måge och godt bokslut För
det förra vilja vi söka att i vår mån fortfarande göra hvad vi
kunna. Hvad det senare angår, så vilja vi blott erinra, att »helsan
går framför allt», och med god helsa kan man med mod och godt
hopp blicka äfven under mulna dagar framtiden till mötes, bidande
andra tider med klarare dagar och — billigare matpriser.
Efter dessa erinringar för dagen vilja vi belysa den
ofvan-skrifna rubriken genom att först tala litet om hunger och törst
samt deras motsatser, betjänande oss af en uppsats i norska
Sund-hedsbladet för November d. 1
Hunger.
Man tror i allmänhet, att hungerkänslan beror på, att magen
är tom. Hungern är emellertid en allmän förnimmelse, som
uppenbarar för vårt inre medvetande det förhållande, att blodet icke har
tillräckligt förråd på de ämnen, som vår kropp behöfver för att
ersätta den förlust den lider genom det dagliga arbetet, liksom törst
på samma sätt uttrycker kroppens behof af vätska
Dessa två förnimmelser — hunger och törst — äro icke
absolut beroende af magens tillfälliga innehåll eller rättare brist
på innehåll. Man kan nämligen stilla hungerkänslan genom att
på djur inspruta någon närande vätska under huden, och hos
människor, som af en eller annan orsak lida af sjukdomar, hvilka
hindra födans tillträde till magsäcken (t. ex. förträngning i
matstrupen och vidare hos sinnessjuka, som ha en oöfvervinnelig
motvilja mot intagande af föda), har man uppehållit lifvet i åratal
genom att gifva lavemanger af näringsmedel i flytande form. De
växtätande djurens måge är nästan aldrig tom, och de köttätande
känna ingen hunger, förrän deras måge varit tom en lång tid.
Det är således skilnad mellan att säga, att »magen är tom» och
»jag är hungrig». Det är nerverna, som leda förnimmelserna från
magen till vårt medvetande, och genomskär man på ett djur dessa
nerver, så hindras därigenom ingalunda hungerkänslan från att
uppstå.
Yi måste alltså antaga, att hungerkänslan har sitt säte i
ryggmärgen, särskildt i den del däraf, som kallas den förlängda märgen.
I hjärnan kan den näppeligen ha sitt organ, ty den finnes äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
