Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HELSOVlNNEN.
367
hos människor och djur, som komma till världen utan hjärna
(acefaler). Likaså antages, att den sättes i verksamhet genom
blodet, som omsköljer märgen, i det att detta genom sin brist på
näringsämnen retar ryggmärgen och framkallar förnimmelsen.
Vid vissa sjukdomar i magsäcken, såsom kräfta, sår eller dyl.,
uppstår också ett slags förnimmelse af hunger, som icke genom
föda låter sig stillas.
Denna är blott att betrakta som en smärtförnimmelse, hvilken
den sjukes centrum för hungern i den förlängda märgen leder till- *
baka till magen, och som på grund af det sjukliga tillståndet kan
kännas såsom hunger, men som i grunden är något helt annat.
Man har exempel på, att skeppsbrutna för att dämpa hungern
spänna bälten om magen, fylla den med jord o. d., och det kan
icke nekas, att dessa förhållningsregler kunna i någon mån verka
lugnande på känslan, ja t. o. m. dämpa den for en tid, men den
är där dock kvar och vänder snart tillbaka med starkare kraf.
Motsatsen till hungerkänsla är känsla af öfvermättnad. Denna
förskrifver sig från själfva magsäcken och är icke någon verkan
af blodet på nervernas centralorgan utan beror helt enkelt på en
känsla af för stark fyllnad i magsäcken. Personer, som lefva af
starkt näringshaltiga (koncentrerade) rätter, få icke, när de äta
förnuftigt, någon känsla af öfvermättnad, men hänvisas de till mindre
starka rätter, såsom gröt eller dylikt, skola de snart känna sig
öfvermätta, då deras måge blir mera fylld än vanligt. Det existerar
således ett slags »vana» hos vår måge, som man icke ostraffadt
kan trotsa, och lyckligt är det, när magen förstår att »säga ifrån».
Aptit
är något helt annat än hunger. Den är ett uttryck för
ändamålsenligheten och välsmakligheten hos den måltid man är i fard med.
Hos normala människor framkallas aptiten genom hungerkänslan,
och den bästa kocken är och blir hungem. Gourmanden däremot
har ett slags inbillad aptit. Han är van att reta sin gom och
förbiser sålunda, att hungern måste vara tillstädes för att framkalla
aptiten. Han försöker frambringa den genom konstlade medel,
retande ämnen, kryddor o. s. v.
Emellertid är begreppet välsmakande olika hos olika personer,
och när man är hungrig, är den tarfligaste kost välsmakande. Men
för att aptiten skall vara god, måste också de organer, som äro i
verksamhet under matsmältningen, vara i ordning, såsom munnen,
tungan, matstrupen, magsäcken och tarmarne. Aptiten-är sjukligt
stegrad vid sockersjuka och kan under tillfrisknandet från svåra
sjukdomar växa till en förvånande höjd på grund af kroppens
ut-magring. Vanligare än för-stor aptit är brist på aptit, ett tillstånd,
som uppträder icke blott vid magsjukdomar, utan vid de flesta
sjukdomar i kroppens olika organer samt vid vissa själstillstånd,
sinnessjukdomar, sinnesrörelser, oaptitligt tal, motbjudande
föreställningar o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
