Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Ungdomens kroppsrörelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olika åldrar ha behof af olika kroppsrörelser. De tre
första skolåren, åldern 6—9 år, kännetecknas däraf, att nnder
denna tid fortskrider särskildt utvecklingen hos benbyggnaden
och isynnerhet hos hufvudets ben. Nu har barnet ock att
både andligen och kroppsligen vänja sig vid skollifvet.
Stillasittandet flera timmar dagligen inverkar ofördelaktigt på
andningens och blodomloppets organ och därmed på
blodbildningen.
Prof. Axel Keys skolhygieniska undersökningar i en
förberedande goss-skola gåfvo följande resultat: Efter 1-årig
skolgång befanns hvar 13:de gosse vara blodfattig, efter 2-årig
skolgång hvar 6:te och 7:de, och efter 3-årig skolgång hvar
5:te. I de högre flickskolorna stod det ännu sämre till.
Orsaken angifves vara mycket stillasittande och otillräcklig
kroppsrörelse.
Andningen lider skada därigenom, att det blir
företrädesvis en bukandning, d. v. s. blott de nedre delarna af lungorna
tjänstgöra, men bröstandningen uteblifver, d, v. s. lungspetsarna
få ingen luftning. Genom brist på djupare andning och på
muskelrörelse afmattas blodcirkulationen. Härtill kommer oftast
åtminstone vid slutet af lektionstimmarna en dålig skolluft,
som genom brist på syre hämmar blodbildningen och
ämnesomsättningen.
Vid denna ålder behöfva barnen därför sådana
kroppsöfningar, som fördela rörelserna på stora muskelmassor samt
främja en djup andning och en kraftig cirkulation hos blodet.
Detta vinnes icke genom öfning af enskilda muskler, såsom
vid vissa redskapsöfningar, ännu mindre genom ansträngning
af enskilda muskelpartier. Man kan se det på barn, som
utbildas i gymnastiska konststycken. De äro nog smidiga, men
i det hela stå de efter i tillväxt. De lämpligaste öfningarna
för barn äro därför rörelselekar i det fria.
Man förvånar sig stundom öfver, att barn kunna springa
ända till andnöd, för ett ögonblick hejda sig och så vara
färdiga att göra om samma sak igen. Något sådant gör icke den
vuxne efter. Men hos barn är hjärtat jämförelsevis litet och
blodkärlen vida. Blodtrycket blir således mindre. Hjärtat
drifver med mindre ansträngning blodet genom ådrorna.
Den följande skoltiden omfattar 10:de till 14:de
lefnadsåren. Samma värde ha äfven nu rörelselekar i det fria, ehuru
dessa börja få en helt annan form, t. ex. olika slag af
bollspel. Nu kunna systematiskt ordnade gångöfningar, väl
afpassade, icke starkt tröttande fotvandringar o. s. v., ta sin början,
Synnerligen uppfriskande äro skridskoåkning och skidlöpning
(där tillfälle därtill gifves förstås).
I det 12:te lefnadsåret har benbyggnaden börjat bli så
kraftig och musklerna så fasta, att redskapsöfningar kunna
med större fördel komma till användning. Den gymnastik,
som består i att gå, springa och hoppa, är dock äfven för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
