Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 2, 16 Jan. - Följetong: Häxprocesserna i Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ölkaret skulle begynna jäsa, hafver hon, till att få rusgalet öl,
släppt (reventer[1] sagdt)
en crepitum ventris.»[2]. Men man
hade »icke kunnat förmärka, om hon någon materie hafver
låtit i ölkaret.»
Nu blef det nya förhör med de anklagade och de små
barnen, hvilka återigen drogo sina vanliga ramsor om att den
och den fört dem till Blåkulla. Variationerna voro just icke
många, men några förekommo dock. Så undfägnade en
gardeskorprals 15-åriga dotter de höga herrarne i rätten med en
berättelse, att hon i Blåkulla blifvit gift tvenne gånger.
Hennes man hade »i förstone varit mycket vacker och legat med
henne i en grann säng, men när hon sig bekände,[3] befanns
han icke annat än en kvastkäpp.» Hon hade »födt barn
genom näsan, hvilka sedan hoppade såsom grodor på golfvet
och blefvo af den Onde kokade till smörja».
En 14-årig pojke hade sett en af de anklagade kvinnorna
vid häxsabbaten i Blåkulla tjänstgöra som ljuskrona »med
hufvudet neder och fötterna upp, och haft (honos sit
auribust[4] ljuset i rumpan.»
Efter grundliga undersökningar kom rätten till det
resultatet, att »det intet syntes mera rum vara till att tvifla om
Satans raseri, som emot barnen föröfvades», ty de små
betygade själfva »för allas åsyn med nederf allande, skrikande,
ristande och ryckande i alla lemmar,» att en särskild plåga
öfvergick dem. Ja, några blefvo »lekamligen besatte, så att
de förutom onaturlig styrka och hiskeliga åthäfvor förde ett
ogement tal och visste ibland annat att nämna ting, hvilka
på samma stånd på en annan ort i staden skedde.»
En beskrifning af ett sådant fall af besatthet ha vi af
själfvaste klockaren i Sankta Klara församling, Han berättar
om sin styfdotter Helenas tillstånd denna tid, att hon sade
sig om nätterna blifva tillsammans med sina systrar förd till
Blåkulla och framvisade »de slarfver, spånor och benknotor,
som de uti möten såsom gåfvor och föräringar hade
bekommit.» Från kl. 9 om aftonen till 8 om morgonen anfäktades
hon med oupphörligt rop och skrik; och rätt som det var,
»drogos hufvud och fötter baklänges, tillhopa med händerna
sammanknipande under ryggen, och magen gaf sig upp med
en sådan makt, att han intet utan hennes skada kunde
ne-derböjas, förr än hufvud och fötterna blefvo tillrättadragna.»
Men när detta skett, begynte hon i stället försmäda och med
ohöfveliga ord belasta hvem hon kunde åtkomma, bita och i
ansiktet spotta.» Stundom fick man också höra henne »sjunga
tyska versioler, som fule och odygdige voro.»
(Forts)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
