Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 5, 1 Mars - Utkast till kristen sedelära (Etik): Kap. 13. Själens helgande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
b) fullständig, då själfva viljan är fången, så att människan icke vill
bli fri.
4. De själiska krafterna och deras lifsyttringar äro i och
för sig icke synd. De äro af Gud själf inlagda i
människonaturen. De skola därför icke »undertryckas», »dödas»,
»kväfvas» utan helgas. De hafva ett sedligt, ett heligt ändamål.
Men de äro hos den naturliga människan besmittade af den
medärfda synden. Från denna måste de renas för att kunna
verka i enlighet med sitt heliga ändamål.
Anm. Den medärfda syndiga beskaffenheten kallas ofta
i Nya testamentet »köttet», hvilket ord då icke må förblandas
med kroppen. Därom se Biblisk Troslära kap. 15. Emedan
»köttets» lustar och gärningar förmedlas genom kroppen,
kallas de af Paulus i Rom. 6: 12, 8: 13 för »kroppens lustar och
gärningar». Det är ett i viss mån oegentligt uttryckssätt,
enär ju alla, äfven de rena begärelserna och de goda
gärningarna, förmedlas genom kroppen.
5. De själiska lifskrafter, som först framträda, äro
begären efter mat och dryck. I dem ligger naturligtvis i och
för sig ingen synd, ingenting i sedligt afseende orent. Det,
som människan äter och dricker, kan icke heller i och för
sig moraliskt orena henne (Matt. 15:11, 17). Därför säger
Paulus just med afseende därpå: »Allt är mig tillåtet». Se
1 Kor. 6:12-14, 10:23.
6. Men saken har äfven en annan sida, som kan göra
det i och för sig sedligt indifferenta till en positivt sedlig
eller osedlig handling. Därför säger Paulus på de anförda
ställena: icke allt är nyttigt (1 Kor. 6:12), icke allt
uppbygger (1 Kor. 10:23). Alltså är icke frågan helt enkelt den:
»Är det något orent i denna mat eller denna dryck?» utan
»Är det nyttigt eller skadligt för mig eller för andra (1 Kor.
10:24–33, Rom. 14:19–22) att jag äter eller dricker detta,
att jag gör det i allmänhet, att jag gör det nu, gör det här
i denna omgifning, under dessa omständigheter, i detta mitt
hälsotillstånd o. s. v.?» Se 1 Kor. 8:8–13.
Anm. 1. Obs. Johannes Döparens och Kristi exempel.
Luk. 7:33 f. Hvilketdera exemplet är bättre?
Anm. 2. Bjudningar och kalas hos troende. Under
hvilka förutsättningar de kunna ej blott försvaras utan äfven
direkt tjäna ett heligt ändamål. Läs Luk. 14:13 f.
7. Af sedlig betydelse är ock, huru mycket jag äter,
äfvensom huru beskaffad den mat är, som jag äter. Jag kan
äta för mycket – mer än jag behöfver för mitt välbefinnande
och för mitt arbete. Men jag kan ock äta för litet. Jag kan
vidare äta sund och ren mat eller oren och osund. Detta
gifver åt mitt ätande (och drickande) en sedlig eller osedlig
karaktär.
Anm. 1. Naturligtvis kunna en människas ekonomiska
omständigheter vara sådana, att hon icke kan skaffa sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
