Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 6, 16 Mars - Utkast till kristen sedelära: Kap. 14. Kroppens helgande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rättfärdighet (Rom. 6: 13). Och den troende skall vid Kristi
domstol »få igen det, som skett genom kroppen», antingen det
varit godt eller ondt (2 Kor. 5:10).
Anm. 1. Det är uttryck af ett syndigt tänkesätt att säga:
»det gör detsamma, huru det går med kroppen, bara själen
blir frälst.»
Anm. 2. Hvarje handtverkare är angelägen om, att hans
verktyg skola vara goda och skarpa, emedan han vet, att
däraf väsentligen beror, a) huru den sak blir, som han
tillverkar, b) hvad kraftförbrukning den kan komma att kosta
kosta honom, och c) hvad pris han kan beräkna att få
för den.
3. Det är därför den troendes plikt att betrakta sin
kropp såsom en Guds helgedom – sådant är icke högfärd
utan bot däremot – det bör för honom vara en samvetssak
att vårda den såsom en Guds helgedom, på på det att den
må bevaras vid god hälsa och nå en så hög ålder som
möjligt i rättfärdighetens tjänst.
4. Att en troende önskar att få skiljas hädan, när han
fylldt en människoålders normala mått (Ps. 90:10) och hans
verksamhetsförmåga är slut, det är i sin ordning, förutsatt
att han vet, att han har att vänta ett saligt slut (Luk. 2:29 f.).
Men att han i sin ålders krafts dagar, då han ännu skulle
kunna uträtta mycket till ära för Gud och till välsignelse i
världen, önskar att få skiljas hädan, det kan från känslans
synpunkt vara förklarligt. Men om känslan därvid fångar
hans vilja, så blir det synd. Se Pauli exempel i Fil. 1:21-25.
Anm. 1. Att sammalunda en fader eller moder med små
barn omkring sig vill lefva kvar hos dem, det är rättfärdigt
och Gud behagligt, en släktskap med hans eget fadershjärta.
Anm. 2. Observera också, att det icke är döden, som
aposteln i Fil. 1:23 efterlängtar, utan att få vara hos Herren.
Hvarken Kristus eller apostlarna ha i döden sett något godt
och efterlängtansvärdt. Herren Jesus har själf bäfvat inför
döden (Joh. 12:27; Matt. 26:38 f.). Paulus har äfven önskat
att slippa dö (2 Kor. 5:4), och att i stället »förvandlas»
(1 Kor. 15:51 f.). När Herren Jesus talar om sin hädanfärd,
så ser han alltid bort öfver till den därefter följande
härligheten. Se Joh. 16:28. Det är hvarken gudeligt eller
naturligt att längta efter döden, som ju är en förbannelse. Jämför
1 Kor. 11:30.
5. Människan är icke född hit i världen för att dö utan
för att lefva och fylla en för henne af Gud bestämd uppgift.
En förtidig död är därför ingen lycka utan en olycka och
bör anses såsom en af någon förklarlig eller oförklarlig
orsak vållad rubbning af Guds allmänna skapelseplan. Se
Fil. 2:27.
6. Att önska sig en förtidig död för att få »gå hem»
och »hvila», det kan väl synas vara mycket andligt, ja, många
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
