Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8, 16 April - Radioaktivt vatten och dess konstgjorda framställning. (Forts, fr. föreg. n:r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hufvudmassan förblifver i saltet, där den till ingen nytta
sönderfaller. Hur hårdnackat emanationen ockluderas i
sulfatet har experimentell visats af m:me Curie, som fann att
äfven om ett prof sulfat skakades med vatten en hel dag,
så var dock aktiviteten efteråt nästan densamma som hos ett
motsvarande, i fria luften liggande prof, ja t. o. m. en
temperatur af 1,200 grader förmår ej utdrifva hela
emanationshalten ur sulfatet (Curie, Die Radioaktivität, Bd I. sid. 296).
Genom det sulfathaltiga materialets utbredande på en stor
yta erhöll jag visserligen betydligt högre utbyten än det af
Löwenthal angifna, men dock långt ifrån tillfredsställande.
Radiumkarbonatet afger emanation något lättare än sulfatet
och blef därför allmänt användt utomlands. Då
aktiveringsmaterialet kommer i beröring med vattnet – alltjämt nya,
förhållandevis mycket stora vattenmängder – utlöses
emellertid karbonatet alltför lätt, särskildt då vattnet, som ju är
regel, är kolsyrehaltigt. Man föreskref därför att koka
vattnet, innan det fylldes på aktiveringsapparaterna, men det
hjälper endast delvis. Radiumsalt utlöses ändock, och
aktiveringsapparaten förlorar sin konstaris. Detta kan med tiden
iakttagas äfven vicl sulfatet, ehuru vida långsammare. Är
radiumsaltet bariumhaltigt får man äfven bariumsalt i det
aktiverade vattnet. Likaså kunna andra eventuella
föroreningar utlösas och förorena vattnet. Vid
dricksvattenaktivering äro äfven de aktiveringsmaterialet omslutande porösa
ler- och eller kiselguhrcylindrarna långt ifrån några ur
hygienisk eller sanitär synpunkt idealiska apparatdelar.
Nyare aktiveringsförfaranden.
I den mån alla dessa olägenheter och missförhållanden
framträdde tog jag till uppgift att söka afhjälpa desamma.
Ur utbytessynpunkt vore det ju ideellt att kunna aktivera
med radiumsaltlösningar, t. ex. af kloriden eller bromiden.
För att antyda den lätthet hvarmed t. ex. en
radiumkloridlösning afger sin emanation i jämförelse med de fasta
olösliga salterna (se ofvan) må anföras att, enligt m:me Curies
bestämningar, en dylik lösnings aktivitet vid enbart stående
i en skål i fria luften efter två dagar hade sjunkit till en
trehundradel af den ursprungliga. Men huru kunna nedföra
en radiumsaltlösning i vatten så att den utan att blanda sig
med vattnet kan tillföra detta emanation? Fasta icke porösa
(resp. icke vattengenomsläppande) höljen syntes uteslutna, då
sådanu enligt gängse åsikt icke kunde genomsläppa
emanation. Jag kom då först att tänka på semipermeabla
membraner, som ju låta vatten (och därmed emanationen) men
icke salt passera, och anställde experiment med sådana.
Goda resultat erhöllos ock med membraner af ferrocyannickel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
