Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 8, 16 April - Råd till den lungsjuke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skyldig till vårdslöshet blir lätteligen skulden till sina
medmänniskors olycka och har icke rättighet att beklaga sig öfver
andras lungsotsskräck.
För hälsans återvinnande bör du rådfråga läkare och
följa hans råd.
Lägg ej ned penningar på patentmedicin. Ingen hittills
känd medicin kan bota lungsot. – När sådant utlofvas i
braskande annonser, är detta helt enkelt bedrägeri.
Den så kallade sanatoriebehandlingen går ut på att
undanrödja sådana missförhållanden, som stå hindrande i
vägen för naturens egen sträfvan att begränsa eller läka
sjukdomen. I sådant syfte användes bl. a. följande enkla medel:
hvila, frisk luft, härdning, ljus, kraftig näring, samt vid
lämplig tidpunkt öfning af kroppskrafterna, allt under läkares
kontroll och noga afpassad efter sjukdomens olika
förhållanden hos olika sjuka. När denna behandling af en eller
annan orsak ej, eller icke genast kan fås å sanatorium, bör den
så långt möjligt är tillämpas i hemmet. Se härom d:r
J. Tillmans bok om »Sanatorievård i hemmet», nationalföreningens
ströskrift n:r 2, som fås i bokhandeln för 50 öre.
Sanatoriebehandlingen ger mycket goda resultat, om den
får komma till användning i sjukdomens början och
fullföljes noggrannt enligt läkarens föreskrifter. Den kräfver dock
lång tid och uthållighet från den sjukes sida.
Den lungsjuke kan ej själf bedöma sitt tillstånd och sin
arbetsförmåga eller behofvet af hvila, utan behöfver
härutinnan utlåtande af läkare. I allmänhet är det ej nog att
upphöra med eller inskränka sitt arbete, utan det är äfven
behöfligt att använda s. k. liggkur, d. v. s. hvila i liggande
ställning på en soffa eller hvilstol, helst i det fria, på en
veranda eller i rum med öppna fönster så många timmar
dagligen som läkaren föreskrifver. Vid feber eller vid
blodspottning fordras sängläge mellan lakan, hvarmed i
allmänhet fortsattes tills febern varit normal en hel vecka, eller tills
en vecka förflutit sedan blod senast synts i upphostningen.
Den lungsjuke bör vänja sig vid friskare luft och
svalare temperatur än människor i allmänhet använda. Detta
är äfven enda sättet att undvika s. k. »förkylningar». Genom
hög värme i rummen och för varm beklädnad blir man
ömtålig, så att man ej tål det minsta drag. Därför bör ett
fönster ständigt hållas öppet i det rum, där den sjuke vistas.
De friska familjemedlemmarna ha endast nytta af att i detta
fall dela den sjukes vanor.
Kall vattenbehandling, (afrifningar, duscher), är ett
utmärkt härdningsmedel, om hvars användande läkare dock
alltid bör rådfrågas. Bada vanligt varmbad 35–36° minst
hvarannan vecka, såvida läkaren ej afrådt därifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
