Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 9, 1 Maj - Utkast till kristen sedelära (Etik): Kap. 15. Arbete, lättja, hvila.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plikttroget vill – om icke på ett område (på en plats eller på
villkor) som han helst önskade, dock på ett annat.
Anm. 2. Olika orsaker till arbetslöshet: själfförvållad – oförvållad.
14. Huru mycket man bör arbeta, beror på a) den
arbetskraft man har; b) beskaffenheten af det arbete, man gör;
c) det ändamål man vill vinna därmed.
Anm.: Det bekanta »8 timmars arbetsdag»: absolut,
relativt. Huru olika förhållanden göra hvarje bestämd gräns
omöjlig. – Mäster Palms missöde. –
15. Lättja är dels a) ett sinnelag, som är olustigt till
arbete och därför önskar att så mycket som möjligt
undslippa det; dels b) ett af detta simielag beroende
handlingssätt, som består däri, att man låter bli att arbeta eller gör
sitt arbete lojt och slarfvigt (sabotage) eller sysslar med
mångahanda onyttiga saker för att slippa det allvarliga, mer
ansträngande, arbetet men ändå synas arbeta. Se 2 Tess. 3:11.
Anm.: Mångsyssleri är ett själfbedrägeri, äfven där det
icke är en form af lättja utan endast af brist på kunskap
och urskiljning (Fil. 1:9). Människans kraft är inskränkt, så
att hon måste koncentrera sin verksamhet på ett visst
inskränkt område, om hon vill uträtta något. Att hälla ut en
tunna vatten på ett tunnland torr mark är ingen förnuftig
vattning. ,
16. Ett lättjefullt lif är a) ett brottsligt lif, det trotsar
Guds bud (2 Mos. 20:9; 2 Tess. 3:12); b) ett förfeladt liv,
det uppfyller icke det ändamål, hvarför människan är till i
världen (Syr. 22:1); c) ett onyttigt lif, det gagnar hvarken
den late själf eller någon annan (Ordspr. 13:9; 24:30 f.); ett
tråkigt liv, ingen här så tråkigt som den late (Ordspr. 15:19);
han har ett ständigt behof att fördrifva tiden i stället för att
»köpa» den (Ef. 5:16); e) ett karaktärslöst lif, hvars dörr står
öppen för alla frestelser till det onda: dryckenskap, otukt,
oredlighet och o. s. v. (Syr. 33:29); f) ett till fattigdom
ledande lif (2 Tess. 3:10; Ordspr. 10:4; 23:21).
Anm. 1. Hvadan kommer det, att det i predikningar så
sällan röres vid lättjan, alldeles som vore den ingen synd
värd att tala om? Tusentals föredrag hållas ock av allehanda
talare om allehanda ting, men när hörde man ett föredrag
om lättjan?
Anm. 2. Huru man genom oförståndig hjälpsamhet kan
befordra lättja. Exempel från hjälpverksamheten i Norrland
missväxterna 1867, 1910. – Men om lättingen svälter ihjäl?
17. Hvila är så långt skiljd från lättja, att den utgör
en motsats därtill. Ty hvilan har till ändamål att samla
krafter för nytt arbete. Endast så är den berättigad och en
plikt, hvars försummande är synd.
Anm.: Tänk huru oförnuftigt människor berömmas, som
äro så »arbetsamma», att de sällan unna sig någon hvila!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
