Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - Talröstens utbildning och bevarande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En operasångare, som klagade öfver trötthet och icke
länge kunde taga höga toner, stod just i begrepp att
öfvergifva sin verksamhet, enär ingen behandling kunde hjälpa
honom. Men efter några månaders talundervisning kom rösten
i rätt läge igen och han sattes i stånd att sjunga svåra
partier kväll efter kväll utan att detta generade honom det minsta.
I en hel hop andra fall gick det på samma sätt, så att
rösten blef klar och kunde brukas utan ansträngning på samma
gång svulst och inflammation af stämbandens slemhinnor
försvunno genom talundervisningen. Till och med
stämbandsförlamningar med ty åtföljande heshet kunde kureras.
På grund af de resultat, som vunnits, ligger den tanken
nära till hands att det måste vara bättre att förebygga, än
kurera lidanden som förorsakats genom professionellt missbruk
af talrösten, och att de, hvilkas kall taga rösten särskildt i
anspråk, skulle göra klokt i att innan de begynna utöfningen af detta
kall, sörja för att få talrösten rationellt utbildad och skolad.
Därigenom vunnes att talorganen skonades och bevarades,
men till detta hygieniska utbyte af metoden komme ock det
språkligt-estetiska, det vackra och klangfulla talet, hvilket
framför allt är värdefullt för lärare, hvilkas behandling af
modersmålet måste vara för barnen ett efterföljansvärdt
exempel. På åtskilliga ställen i utlandet har man ock för länge
sedan låtit lärare genomgå kurser i röstbildning och infört
undervisning i skolorna, då erfarenheten visat att barn lättare
än vuxna lära sig finna det rätta stämläget och den rätta
resonansen, så att klassundervisning kan begagnas då man förut
i regeln kunde använda blott ensamundervisning.
Utan att närmare ingå på talundervisningens detaljer
redogör afhandlingen för huru man skall uppsöka det rätta
stämläget och det rätta anslaget (resonansen), hvaraf följer att
stämljuden frambringas så klara som möjligt med minsta
möjliga ansträngning och utan medverkan af muskler, som ej
för detta särskilda fall skola användas, utan spänning och
prässning och utan att ansträngningen kommer att hvila för
hårdt på strupen, utan tvärtom därifrån aflägsnas. Därefter
ålägges tydlig artikulation af alla språkets delar och en klok
och ekonomisk andhämtning. Detta uppnås genom
andhämtningsöfningar, gymnastiköfningar med läppar, tunga och öfriga
artikulerande delar och till slut inöfvandet af själfva talet.
En kurs kan genomgås på några få veckor.
Författaren betonar starkt att talöfning är något helt
annat än den »tonbildning», som tillhör sångundervisningen.
Sångstämman och talstämman hafva visserligen gemensamma
organ, men deras användning för tal eller sång äro väsentligt
olika. Ty då sången är knuten till bestämda toner, är detta
icke fallet med talet, som icke häller sig till de musikaliska
tonstegen, hel- och half ton, utan rör sig öfver en massa
mellanliggande steg, hvilka icke ha så starka intervaller, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
