Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 10, 16 Maj - Läkarens tystlåtenhetsplikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rörande giftermål genast afbryta sägande: »nämn inga namn,
jag vill ej, att Ni tolkar min tystnad på något för den
person ogynnsamt sätt, hvarom Ni vill fråga mig.» Att ena
gången tala och i ett annat fall tiga är olämpligt. Dock
erkännes, att andra framstående läkare hysa en motsatt
mening. .
En ansedd kollega, dr Gaide, skrifver 1863, att han utan
tvekan skulle upplysa flickans fader på tillfrågan om den
blifvande svärsonens hälsotillstånd. Ett dylikt
tillvägagångssätt strider emellertid enligt författaren mot tysthetspliktens
andemening. Läkaren står för öfrigt ingalunda vapenlös.
Han kan bearbeta den syfilitiske brudgummen, vädja till
hans mest egoistiska känslor, skrämma honom med skandal
vis à vis infekterad amma etc. Rörande syfilis liksom
tuberkulos är viktigt att vinna tid; i så fall kan mången sjukdom
hinna blifva uppenbar äfven för lekmän.
Om en klient eller dennes föräldrar lösa en från
tysthetsplikten, i hvilket fall för säkerhetens skull skriftligt
medgifvande bör sökas, så är dock författaren af den meningen,
att man fortfarande bör iakttaga tystnad, icke minst af det
skäl, att vi läkare i medicinsk praktik sällan kunna eller böra
yttra oss oförbehållsamt. Icke säges sanningen till en
ängslig moder, som med sin dotter inställer sig å vårt
mottagningsrum för undersökning af denna senare, som därvid
befinnes lida af börjande lungtuberkulos; i stället talas om en
ringa grad af förtätning, katarr, slembildning o. d., och för
att förebygga att därur utvecklar sig lungsot böra de och
de åtgärderna vidtagas[1]; flera liknande exempel citeras.
Vid afgörande af skilsmässor händer ofta, att läkaren
åberopas, och bör han i så fall undvika att utfärda intyg om
den ena kontrahentens sjukdomar eller lyten, ty därigenom
blottställas lätt den andra partens hemligheter. En gift
kvinna behandlas af sin läkare för exempelvis en venerisk
sjukdom, som hon påstår sig hafva erhållit af sin make, en
uppgift som kan vara sannolik, men som ofta omöjligen kan
kontrolleras. En tid efteråt begär hon skilsmässa och
inkallar läkaren såsom vittne. Intygar han nu ofvanstående,
komprometterar han mannen per fas vel nefas; [2] är mannen
oskyldig, blottställes å andra sidan kvinnan.
Det är således alltid bäst att, äfven om den ena parten
tillåtit oss att yppa hvad som är oss bekant, iakttaga
fullständig tystnad.
I denna anda dömde ock domstolen i Grenoble 1828 i
skilsmässoprocess af ofvan angifna art, ehuru underrätten
ålagt läkaren att uppenbara allt hvad han visste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
