Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Kvacksalveri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I en provinsialläkares skrifvelse i ämnet till Kungl. Maj:t
anföras följande två fall från en svensk landsbygd. En ung
stark karl fick genom slarf vid hanterandet af vapen ett sår
i foten. En kvacksalfvare, som genast tillkallades, ehuru
läkare fanns i närheten, förbjöd, att det smutsiga såret
tvättades, hvarpå behandlingen började. Efter omkring 14 dagars
behandling söktes läkare, men stelkramp hade då redan
inträdt. Hade såret från början behandlats sakkunnigt, hade
denna utgång troligast undvikits. I samma landsända hade
en stor kraftig man fått ett litet sår på läppen, som ej ville
läkas. Han sökte en kvacksalfvare, en f. d. sjukvårdssoldat,
som hade skaffat sig stor berömmelse för att kunna bota
kräfta med något frätande ämne. Efter ett par år hade
ungefär en tredjedel af, den stackats mannens ansikte bortfrätts
af sjukdomen, som att börja med var läppkräfta, lätt att
bota genom en enkel operation.
I en några år äldre årsberättelse från samma län anföras
exempel på att kräfta behandlats med ingnidning af
bolmörtsolja, att för botande af blodåderpropp hos barnsängskvinna
föreskrifvits promenader i rummet, och att en fullt arbetsför
jordbruksarbetare, som fått ena armen ur led i
skulderbladsleden, blef gniden med en namngifven f. d. dragons salfvor
med den påföljd, att armen efter någon tid blef
arbetsoduglig och omöjlig att trots långvarig sjukhusvistelse hela.
En extra prvinsialläkare i Norrland berättar om ett fall,
då den homöopat, hvars inkomster jag förut omnämnt, med
homöopatiska piller behandlade en ögonsjukdom. Patienten
hade fått hornhinnan å sitt högra öga genomborrad af en
järnflisa med däraf sig härledande
regnbågshinneinflammation och varansamling i ögats främre kammare. Härför hade
den sjuke under 14 dagar behandlats af homöopaten, och
behandlingen hade uteslutande bestått i intagning af de
vanliga pillren. Läkaren tillägger, att om järnsplittran ej i rätt
tid uttagits och patienten erhållit lämplig läkarvård, så
vågade han påstå, att den sjuke med säkerhet mistat
synförmågan å ögat.
Enligt en hälsovårdsnämnds protokoll har samma
homöopat inför nämnden erkänt, att han »tagit under sin
behandling med sockergryn tandvärk, skelögdhet, stamning, dröppel,
klumpfot, kronisk njurinflammation, lungsot och tuberkulos
hjärnhinneinflammation».
Under rannsakning med en kvacksalfvare för bedrägeri,
som han skulle ha föröfvät mot patienter, upplystes af ett
vittne bland annat, att kvacksalfvaren på eget initiativ
infunnit sig hos vittnet för att bota vittnets bråck. Vid
behandlingen häraf hade kvacksalfvaren dels åtskilliga gånger smort
vittnet med en »smörja», af kvacksalfvaren kallad serum, och
dels i vittnets urinrör insprutat en brun vätska, för att, som
kvacksalfvaren sagt, förekomma, att vittnet finge »stenpassion».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
