- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
171

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Kvacksalveri.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lasarettsläkaren: »Vid undersökning fanns öfver hjässtrakten
ett decimeterlångt sår med ojämna smörjiga kanter och fyllt
af var och döda väfnadsslamsor. Här och där syntes lösa
hårstrån i såret. I botten af detsamma syntes benet blottat
i stor utsträckning med en betydlig intryckning, där benet
var splittradt i ett större och ett flertal smärre stycken.» Den
sjuke dog kort därefter. Om såret och den behandling, det
fått, förklarade läkaren i sitt till domstolen på heder och
samvete afgifvna utlåtande bl. a. följande: »Erfarenheten
ger vid handen, att skador, liknande den, som X. ådragit sig,
i regeln bruka få ett gynnsamt förlopp, därest den sjuke från
början kommer under sakkunnig behandling. I detta fall
borde svaranden hafva nöjt sig med att lägga ett tillfälligt
förband och bestämdt vägrat att taga vidare befattning med
den skadades behandling, – –. I stället har svaranden
behandlat den skadade i hemmet och detta på ett sätt, som måste
betecknas som i flera hänseenden felaktigt. – –. Denna
felaktiga behandling har också bidragit till den varbildning af
svårartad beskaffenhet, som förefanns i såret vid intagandet på
lasarettet, och som slutligen förorsakat den hjärnhinneinflammation,
hvaraf X. aflidit därstädes.» – Från svarandens sida anfördes
inför domstolen, att äfven andra orsaker medverkat till den
olyckliga utgången. I detta hänseende blef blott upplyst, att en person,
som sysslat med att lägga om såret, dagen innan den sjuke
fördes till lasarettet iakttagit, att såret började gå upp, samt
vid sista omläggningen före resan till lasarettet funnit, att
såret var fullt uppgånget, och därvid med en trästicka,
omlindad med en i borsyra doppad linnelapp, tagit bort en
synbar varklump i såret. – Häradsrätten fann det icke tillfullo
styrkt, att svarandens felaktiga behandlingssätt varit
hufvudorsaken till döden och ogillade därför ansvarsyrkandet.

En naturlig följd af den omfattning, hvari de flesta
kvacksalfvare drifva sin verksamhet, är att också smittsamma
sjukdomar
ofta komma under deras behandling. Några
exempel skola visa den stora fara, för hvilken samhället
härigenom utsättes.

En norrländsk läkare intygar om ett fall, då han kallades
att besöka ett barn, som befanns lida af synnerligen elakartad
difteri
. Barnet hade behandlats efter föreskrift af en
homöopat. Barnets föräldrar tycktes vara i okunnighet om att
sjukdomen var smittsam, och inga som hälst åtgärder till
förebyggande af smittans spridande hade vidtagits. Sådana
åtgärder hade dock varit så mycket nödvändigare som barnets
fader var folkskollärare
, familjen bodde i skolhuset och
skolan den tiden pågick, samt modern var socknens enda
barnmorska
.

Samme homöopat hade enligt läkares intyg vid ett
annat tillfälle behandlat en 3 1/2 år gammal gosse för en svår
halssjukdom, som homöopaten förklarade vara »strupsot»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0173.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free