Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 11, 1 Juni - Några minnen och erfarenheter från Persien som läkare vid gendarmeriet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellanrum af ett par millimeter mellan trådarna, som böra
vara mycket starka, bäst af indisk hampa, skyddar mycket
väl för stick af malariamyggan, den ganska stora Anopheles
claviger. Därjämte får man ju se till, att man ej på något
sätt kommer i kontakt med nätet, då det lätt kan hända, att
man blir stucken, vidare naturligtvis att nätet icke är
söndrigt, och att inga myggor finnas inne i nätet, när man går
till hvila; slutligen är det ej minst viktigt att stoppa nätet
väl om sig, bäst så, att man låter det hänga fritt ned från
en ställning och stoppar de undre, fria kanterna under
madrassen. På detta sätt känner man sig behagligt trygg
och hör knappast de utanför surrande myggen. Dock kan
man ej med dylika medel hålla ute de små flygfäna, knotten,
och andra obehagliga småkryp, men hufvudsaken, malarians
förebyggande, är dock på detta sätt möjligt att uppnå. Den
lilla dagliga kvantiteten kina, vilken jag, som nämnt, använde
under malariatiden, har man alls inga obehag af. Enbart
dylik medikamentös profylax kan, därom har jag vid
flerfaldiga tillfällen öfvertygat mig om, liksom bryta udden af
sjukdomen i dess början; anfallen blifva ej så svåra,
sjukdomsförloppet blir mildare, lättare att bota under fortsatt, rikligare
använd kinabehandling. I större skala försökte jag denna
medikamentösa profylax inom gendarmeriet på ett par
trakter, som voro särskildt utsatta för malaria, och hade därmed
uppmuntrande resultat. Sjukdomen utrotades visserligen ej,
men en påtagligt minskad malariasjuklighet kunde iakttagas,
och de insjuknade gendarmerna blefvo förr arbetsdugliga.
Tyvärr medgåfvo de begränsade ekonomiska tillgångarna icke
att använda kinin för detta ändamål inom större delar af
gendarmeriet; det skulle säkert haft storartade resultat. Jag
hänvisar i detta sammanhang till den framgång, man haft
därmed på den romerska kampagnan enligt förslag af den
nyligen aflidne professor Chelli i Rom. Man har där användt
tannatet, som lär fördragas bättre, och lyckats hålla
sjukligheten i malaria så mycket nere, att hela kampagnan kunnat
kultiveras, sumptrakter, som förr på grund af den härjande
malariafebern, ej kunde odlas i någon nämnvärd grad utan
en förfärande stor dödlighet och sjuklighet på grund af
malaria. Att hälla fotogen på stillastående vattensamlingar, att
af tappa dylikt stillastående vatten eller göra det rinnande
voro alla medel, som jag i större eller mindre grad försökte,
där jag kom i tillfälle att göra något. Emellertid var det
oftast en omöjlighet att på detta sätt under nu rådande
förhållanden komma åt myggen genom att söka utrota larverna;
den bästa och enda praktiskt möjliga metoden f. n. fann jag
den medikamentösa profylaxen vara: små, dagliga kinadoser
under malariatiden. För de redan insjuknade användes större
doser, 3 till 5 gram kinasalt dagligen under den första tiden,
med så småningom skeende minskning under de senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
