Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, 16 Juni - Några minnen och erfarenheter från Persien som läkare vid gendarmeriet. (Forts. fr. föreg. n:r.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Beträffande vaccinationen mot tyfus står jag efter mina
erfarenheter i Persien på den ståndpunkten, att man väl ej
bör underlåta att försöka densamma, men ingalunda får lita
till det skydd den kan ge; hufvudsaken blir som förut att
med pinsam noggrannhet iakttaga den profylax, som består
i att omsorgsfullt undvika alla förorenade eller misstänkta
mat- och dryckesvaror. Att koka sitt dricksvatten var där
ute en hufvudsak, hvars åsidosättande alltid förr eller senare
hämmade sig dyrt. Jag lät alltid min tjänare fylla min
fältflaska på aftonen eller när det behöfdes med hett vatten från
samovaren, hvilket sedan på lämpligt sätt af kyldes, och
använde sedan endast dylikt dricksvatten, om jag var i ringaste
mån osäker på vattnets hygieniska beskaffenhet, där jag
vistades. I bergen kunde man ibland komma öfver kallt, friskt
grundvatten, och det var verkligen en njutning, som blott
alltför sällan bjöds.
Beträffande den tropiska hygienen har jag vidrört tvenne
hufvudsaker, nämligen att använda moskitonät och att koka
dricksvattnet. En tredje hufvudregel är att under den varma
årstiden alltid använda en praktisk tropikhjälm mot solen.
Européen kan nämligen icke stå ut någon längre tid, om han
ej så långt som möjligt söker skydda sig mot den tropiska
solen, den hvite mannens värste fiende i tropikerna, som
engelsmännen säga. Dylika solhjälmar göras vanligen af kork
och klädas med hvitt eller grått, ibland khaki-färgat
bomullstyg; särskild vikt lägges vid att nackpartiet är väl skyddadt
genom ett utskjutande brätte baktill, hvarjämte ofta, särskildt
af de anglo-indiska soldaterna, användas långa rygglappar
till skydd för ryggmärgen i sin helhet. En dylik hatt är
lättare än en vanlig lätt filthatt och utomordentlig behaglig
att bära i solhettan. En annan sak, som man gjorde klokt i
att använda, särskildt på längre marscher, var att bära mörka,
helst gråa, glasögon till skydd mot sol och damm på vägarna,
som lätt irriterade ögonen.
En anmärkningsvärd olikhet i de kirurgiska
sjukdomarnas förekomst där ute mot hemma och i allmänhet i
kulturländerna vill jag omnämna, nämligen att vår så oerhördt
vanliga appendicit[1] är så gott som okänd där ute; jag såg
endast ett fall under min vistelse i Persien, och det var en
europé! Hvarpå det kan bero torde vara svårt att säga.
Möjligen sammanhänger det med dieten, som är
öfvervägande vegetarisk, möjligen beror det på andra
omständigheter; en engelsk kollega gissade på en fullständigare
tarmuttömning vid defakationen, som perserna förrätta i hukad,
nigsittande ställning; antagligen är väl orsaksförhållandet ej
så enkelt, och andra omständigheter torde spela in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
