- Project Runeberg -  Helsovännen / Hälsovännen / Årg. 32, 1917 /
202

(1886-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 13, 1 Juli - Hur människor bli drinkare.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        »Nu skall jag bita dig!»
        »Men lofvade du inte, att du skulle låta bli att göra det?»
        »Jo, men vet du inte, att det är min natur att bitas, och
jag kan inte hjälpa det.»

Så är det ock med rusdryckerna. Det är deras natur att
bitas och förstöra.

Jag vill säga några få ord, och de skola, så långt jag
kan tygla dem, alla gå ut på att besvara den frågan: »Huru
blifva människor drinkare?»

Jag påstår att hvarje man, som blir en drinkare, blir det
därigenom, att han försöker dricka måttligt, men misslyckas.
Det finns dock vissa människor, som kunna dricka måttligt.
Det skulle vara högst dåraktigt af mig att säga, att en måttlig
supare är värre än en drinkare, att om en man dricker, måste
han blifva en drinkare Det finns män, som kunna dricka
måttligt och äfven göra det, och det gifves några kristna,
som kunna dricka måttligt och göra det med.

Men jag vill säga ett ord eller två till dem, som dricka
måttligt, innan jag går vidare. De äro de svåraste i världen
att komma ur fläcken med, ty de hafva ej något förloradt
anseende, de hafva ingen förlorad egendom, de bära icke på
den förskräckliga bördan af sin synd, som några af de
omåttliga människorna göra, och därför äro de svåra att komma åt.
»Jag skadar aldrig mig själf genom drickande; jag kan icke
inse, att jag i någon mån skadar mig själf därigenom», säga
de, och denna deras åskådning gör dem oåtkomliga. Därför
vill jag. med ens säga till den måttlige suparen: »Du kan
måhända dricka måttligt – men hvad som är säkert, det är,
att det gifves många, som icke kunna det.»

Jag skulle icke kunna vara en måttlig drinkare; jag skulle
lika litet kunna vara en måttlig drinkare, som det är möjligt
att spränga ett krutmagasin i luften måttligt eller att afskjuta
en kanon litet i sänder. Jag har försökt det och misslyckats.
I sägen: »Ja, men då är du en man med svag karaktär». Ja,
antag att så är, om I viljen. Jag säger eder, att om jag är
så svag, att jag ej kan dricka måttligt, så tackar jag Gud,
att jag är stark nog att helt och hållet kunna låta bli. Jag
vill säga till de måttliga: »Dricken, om I viljen eller måste
göra det, men dristen eder icke att säga dessa unga män, att I
gifven dem ett godt föredöme.» »Men hur vet du det?» frågen I.

Jag var en gång i staden Newyork och såg där hur man
byggde en kyrka med en präktig, symmetrisk spira. Från ett
litet fönster högt uppe blef en planka utskjuten omkring tio
fot och fasthållen med innanför fastade rep. Därefter såg jag
en man träda fram ur detta, fönster och gå ut på denna
planka utan att falla. Huru inånga af er kunna göra efter
det konststycket? Huru många? Jag hörde en man, som
gick på trottoaren, ropa till honom. Han lade sina händer
på sina knän, såg nedåt och besvarade mannens rop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 05:55:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/halsovan/1917/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free