Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 14, 16 Juli - Läkaremission: II. Opiumasylarbete i Hancheng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
er i att vara mer eller mindre illamående och matt hela dagen;
men i morgon lofvar jag, att ni skall känna er fullt bra igen".
5:te dagen: Missionären: ’"I dag synes ni vara er själf
igen?" Pat: "Ja, jag är bara litet matt".
Missionären: "Godt! Då skola vi från och med i dag
börja med den stärkande och stimulerande medicinen, och i
samma mån som denna medicin bekommer er väl, pågår den
successiva afvänjningen. Kl. 11 f. m. får ni alltså komma och
få en dos stryknin, kl. 4 e. m. en dos arsenik, kl. 9 e. m. en
dos järn eller kvinin och kl. 6 i morgon bittida en dos nux
vomica; detta allt förutom edra 3 morfindoser på respektive
tider. Och så komma vi dagligen att fortsätta på detta sätt,
kanske med någon omväxling af stärkande medicin, om det
visar sig af behofvet, tills ni är fullt återställd".
Om nu patienten i fråga är en yngre man utan annan
svårare sjukdom, kan hans morfindos minskas med 5–10
droppar om dagen och han kan detta oaktadt känna sig lika kry
som under rökningen. Hans afvänjning kan vara slut redan
efter 70 à 80 dygn. Är han däremot en sjuk och gammal
person, torde 100 dagar näppeligen vara nog, för att han
utan smärtor skall befrias från sitt kraf.[1]
Som mitt mål har jag satt att aldrig låta en person bli
illamående under afvänjningen, för att han med intresse skall
kunna följa med hvad vi föreha under våra andaktsstunder,
läsa våra böcker och ordentligt lära sig de bibelspråk vi
förelägga honom till utanläsning. Det är därför klart, att
hvarje intelligent pat., som 1, 2 eller flera månader vistas i
denna andliga atmosfär, icke kan annat än få ett tämligen
klart begrepp om frälsningssanningarna, hvilket åter medför,
att ej så få af patienterna komma till tron. Af de 117, jag
under förliden vinter afvande, ha vi redan fått upptaga 11
i församlingen. Vi ha äfven i utsikt att inom 1 1/2 vecka få
förena ännu 6 à 8 med församlingen.
Jag kan ej tänka mig en verksamhet i Kina, som kan
bära större och mer omedelbar frukt.
På sin plats vore ju att här nämna, huru tacksam och
lycklig patienten känner sig, då han lämnar asylen. Icke
därför att asyltvånget känts besvärligt; utan emedan bojan
är lossad och han nu åter känner sig som en fri person,
ingens träl – en känsla, som han kanske ej på 20–50 år
år erfarit. När han så får höra alla vänner och bekanta
prisa hans friska, frodiga, t. o. m. rödblommiga utseende, då
strålar hans ansikte som en sol.
Den som fått den nåden att i Herrens hand vara medlet
till genomförande af denna förändring, kan ej gärna, då han
vid patientens hemfärd följer honom till porten, återhålla ett
hjärtats: Tack gode Gud!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
