Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 17, 1 Sept. - Makrobiotik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erhöll ett oförbehållsamt ja-ord. I grefve Danneskiolds
hotell på Kongens Nytorv i Köpenhamn stod bröllopet i
dagarna tre.
Stora salen med möbler i guld och gyllenbrokad
upplystes af de gnistrande kristallkronornas flämtande ljus.
Från fioler och flöjter ljöd en sprittande bröllopsmarsch
under det tvänne i siden och spetsar klädda grefvar af Samsö
sirligt förde brudparet fram till de i röd silkessammet
pösande vigselpallarna. Efter ceremonien blef där ett sorlande
gladt glam bland de många högaristokratiska gästerna, hvilka
betraktade denna unika vigsel såsom en öfvermåttan
förnöjande comédie amoreuse.
Kvickheterna flögo omkring som skimrande dagsländor
och festtalen voro bräddfulla af ord, lekande såsom bubblor
i de tunga silfverbägarna med mousserande drycker.
Brudgummen iförd 1730-talets eleganta herredräkt:
ljusblå klädesrock med rika kantbroderier, broderad väst,
nående till knäna, hvita silkesstrumpor och lågskor samt
spetskrås kring hals och armar, log en segerherres öfverlägsna
leende och gaf sarkastiska svar på närgångna frågor.
Med hvarest dvaldes brudens tankar?
Hennes frånvarande blick syntes fången af en för alla
andra fördold syn, och en blåaktig dager spred sig alltmer
öfver de regelbundna dragen.
Midt ibland gästerna varseblef hon plötsligt en man i
oljekläder och sydväst. Kring storstöflarnas kragskaft hängde
tofvig sjötång och hafsvattnet föll i pärlande, grönklara
droppar rundt om den hemlighetsfulle. Bruden såg och såg, och
hjärtat begynte slå så våldsamt och tycktes blifva så stort,
att det kändes som måste bröstet sprängas därvid.
Må han icke vända anletet hit! ljöd ångestropet i
hennes själ. Men den stormklädde vände sig helt mot henne;
deras blickar sjönko en stund i hvarandra, och i det
ögonblicket dog brudens lust till jordiskt lif och timlig vinning.
Ett enda ord kom öfver hennes läppar:
"Sören!"
Och Sören, hennes för tvänne år tillbaka i Nordsjön
förliste man, talade förborgadt tiil henne, och sade:
"Evig trohet lofvade du mig, ehvad jag lefde eller dog,
men för tre glänsande bröllopsdagar har du brutit din ed
och bundit dig vid ett vidunder. Minns, att efter trenne år
skall jag komma och lyssna efter ditt hjärtas röst."
Jämnt tre år efter bröllopsdagen blef Drachenberg
änkeman, och sedan hade han aldrig mer någon framgång i
sitt giljande vare sig till änkor eller ungmör. Ensam och
kringflackande framlefde han de sista åren af sin gåtfullt
långa lefnad. Ändtligt dalade dock hans sol; men då var
den sällsamme mannen 146 år gammal, så när som på 40
dagar. Under stora högtidligheter begrofs han i Aarhus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
