Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 18, 16 Sept. - Några erfarenheter angående digifning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
där det således gäller barn under de allra första
lefnadsmånaderna och en otillräcklig mjölksekretion, vill jag betona,
att det fördelaktigaste förfaringssättet utan tvifvel är att
gifva bröstmjölk + flaska till hvarje mål. I de fall jag
hittills åsyftar, finnes bröstmjölk, om ock i otillräcklig mängd.
Om modern är orolig och medtagen, bör hon dock ej tröttas
med flera mål än som för denna period af amningstiden
bruka gifvas (5 à 6 per dygn).
Hur man för öfrigt går till väga klargöres bäst genom
ett exempel. Ett en månad gammalt barn, fullgånget, får
sedan födelsen uteslutande bröstet, men har oafbrutet
något minskat i vikt. Jag öfvertygar mig om, att barnet är
friskt och den otillfredsställande utvecklingen beror på för
litet föda – antag t. ex. 400 gm pr dygn. Jag gör så en
approximativ beräkning af, huru mycket näring barnet
behöfver. Vid hvarje mål får barnet först dia båda brösten,
hvarefter flaskan med en lämplig blandning t. ex. halfmjölk
gifves omedelbart efteråt. Själfva bröstmålet bör för att ej
trötta moder och barn vara rätt kort, c:a 15 min.
Kvantiteten flaskmjölk pr mål tilltagas rikligare än som i
allmänhet behöfves, så att det finnes en tillräcklig mängd äfven
om somliga bröstmål skulle bli mycket små. Jag
bestämmer mig för en viss totalkvantitet näring pr mål
exempelvis 100–120–130 gm. beroende på barnets vikt och
målens antal. Hvarje bröstmäl väges och omedelbart
kompletteras detsamma med flaska; när så behöfves
borthälles i ett mätglas ur flaskan en del, så att återstoden
+ bröstmålet blir just den totalkvantitet näring jag försöksvis
bestämdt mig för. Det är således viktigt, att det ej blir
någon godtycklig och ej heller för riklig kvantitet
tilläggsnäring. Barnet måste suga med begärlighet och vid
tilltagande vikt och krafter med allt större intensitet. Någon
risk för, att brösten på grund af bristande utsugning skola
för starkt fyllas och sedan sina, finnes vid hypogalakti ej,
och vid denna ålder hos barnet brukar man ej riskera att
det får mera smak för flaska och vägrar att taga bröstet.
Tekniken är synnerligen enkel, men fordrar anskaffandet af
en barnvåg. Metoden har sina fördelar. Modern vet att
hon nu har en tillräcklig och noga bestämd reserv att
tillgripa, så fort hennes egen mjölk vid något eller kanske alla
mål är otillräcklig. Det ger henne det välbehöfliga lugnet.
Vidare anlitas brösten – d. v. s. mjölksekretionen stimuleras
– minst lika ofta och i alla händelser ej mera sällan än
under normala förhållanden.
Använder man sig åter af den andra metoden –
somliga mål bröstet andra flaska – medför detta själf fallet, att
bröstkörtlarna stimuleras relativt sällan. Och under de gifna
förutsättningarna – i den tidigare delen af
digifningsperioden – blifva då utsikterna till ett vidmakthållande eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
