Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19, 1 Okt. - Fosterfördrifning, en skamfläck på vårt samhällslif. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en doktorsänka, 5 barnmorskor (en 1896 från Uppsala, en
en 1898 från Uddevalla, en 1907 från Stockholm, två 1909
från Stockholm) samt 4 f. d. barnmorskor (en 1905 från
Göteborg, samma person förnyade sitt brott 1909, en 1913, var
samma person, som redan 1909 blifvit straffad, och en 1914
från Stockholm; summa 7 barnmorskor. En siffra, som ju
lyckligtvis ej talar för att våra barnmorskor hafva någon
större andel i fosterfördrifningsbrottet, men som ju ändå är
bedröflig. I en kår på 3,000 personer måste ju nästan
nödvändigt ett och annat rötägg förekomma.
Som ni nog alla känna till, förekom i somras i
Stockholm ett stort fosterfördrifningsmål mot en hustru Sporsén,
hvilken för 14 olika fördrifningsbrott dömdes till 6 års
straffarbete. Hon var en förfallen person, redan straffad för stöld
ett par gånger och utan samvete, fastän hon t. o. m. gaf
sig sken af att vara en riktig människovän, som t. ex. då
hon under rannsakningen yttrade, att hon ansåg sig hafva
gjort "en bragd och välgärning, eljest hade en mängd barn,
som kommit till världen, fått frysa och svälta". Här hafva
vi den med en finare vetenskaplig benämning s. k. sociala
indikationen i all dess nakenhet. Äfven den för till det samma
lättsinniga mördande under sken av människokärlek. S.
uppgaf sig hafva fått impulsen till sin handling af f. d.
barnmorskan Bohlin, som för en del år sedan dömdes för
fosterfördrifning. Som en kuriositet må nämnas, att hon försökt
lura i ett af sina offer, att hon genomgått en kurs på Södra
BBH. Kurser i fosterfördrifning vid en barnmorskeskola!
Jo, jag tackar jag.
Sporsén hade som sagdt hållit på med sitt geschäft i
flera år, innan grannarna fattade misstankar och angåfvo
henne. Intet af hennes offer hade aflidit och om verkligen
alla hennes fördrifningar vid rannsakningen kommo i dagen,
är väl ej så alldeles säkert.
Hur förhåller sig nu allmänna meningen och dess
språkrör pressen till dylika samhällslifvets mörka sidor? Detta
kan vara ganska viktigt att veta, ty däri har man en mätare
på samhällslifvets sedliga tillstånd.
Det stora flertalet tidningar uttryckte nog både afsky
för brottet och medömkan med Sporséns kunder, men en
del af pressen, den radikala, tog själfva handlingen i försvar.
Särskildt tidningen Politiken ställde sig på denna sida i en
artikel, enligt uppgift författad af en läkare M. L., och då
han säkerligen ger uttryck åt en icke så obetydligt utbredd
uppfattning, vill jag korteligen redogöra för densamma. Dess
ändamål är att visa, hur våra lagar mot fosterfördrifning
blifvit efter det allmänna rättsmedvetandets utveckling och
sålunda bör ändras. Först påstås, att fosterfördrifning ej är
mord, därför att det ej straffas som sådant; i stället skulle
straffgrunden vara, att det är en för samhället skadlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
