Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, 1 Mars - Luther och dryckenskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N:
mycket omfattande och i många afseende utmärkt arbete om Luther.
Andra åter ha pådiktat honom de värsta laster. Såsom
betecknande för hans lössläppta väsen har man tillagt honom det ofta
citerade, lättfärdiga yttrandet: »den, som ej älskar vin, kvinnor
och sång, förblir en narr sin lefnad lång» - men med orätt; orden
härstamma ej från Luther utan från helt annat håll.*
Hur var det nu med Luthers ställning till dryckessederna och
dryckenskapen? Luther har lyckligtvis uttalat sig och skrifvit
- ofta och kraftigt - om denna likasom om så ofantligt många
andra viktiga ting. Och man har äfven mycket noga reda på, hur
han själf lefvat och förhållit sig. Han satt liksom i glashus. Han
höll sig ej undan utan lefde öppet inför världen och han hade många
vedersakare, som iakttogo honom och med förtjusning skulle ropat
ut öfver alla land, om han blifvit sedd berusad eller fört i öfrigt
ett dåligt lefverne. I själfva verket har Luther kanske mer än
någon annan af sin tids bemärkte män uppträdt mot dryckenskapen;
och att han själf lefvat måttligt och anständigt, därpå ha vi det
negativa beviset, att hans samtida fiender ej kunnat betyga
motsatsen.
I tal, predikningar och skrifter drager Luther kraftigt i härnad
mot sin samtids fråsseri och supande, som ju voro synnerligen svåra.
Ej minst ifrar han mot de rysliga missbruken vid fastlagstid,
bröllop, begrafningar (märk vårt svenska ord »graföl») m. m., »då man
icke äter och dricker, utan vräker i sig sorn djuren», eller på årliga
högtidsdagar »som anläggas uteslutande på att samla pengar,
på svalg och dryckenskap.» - Värdshuset kallar Luther en
»djäfvulens motkyrka». »Hvarhelst vår Herre bygger en kyrka, där
bygger den onde en krog bredvid». Detta är ej ett grofkornigt skämt
af Luther - han såg i det onda djäfvulens anslag, och krogen var
den onda andens helgedom. Allra mest far Luther ut mot s. k.
»kyrkovigningar» och vallfärder, sådana de då praktiserades. »Där
finnas nu allehanda skänkstugor och krogar, där det går till som
i själfva Babylon. Folk vänder om därifrån, fulla af aflat, d. v. s.
af öl och vin, af otukt och andra rysliga laster, som de där bedrifvit
- om de öfver hufvud komma hem igen.» (Det var ej ovanligt, att
de stannade på valplatsen!) Särskildt klagar han öfver ungdomens
tygellöshet vid högskolor - han var ju själf universitets prof ess or
- och i handtverk. Präster och munkar - äfven höge prelater
*) Från en jesuit 1739. Red.
**) Att roa folk på ett mindre värdigt sätt för att santla pangar var
tydligen i bruk då såsom nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
