Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 3, 1 Mars - Luther och dryckenskapen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄLSOVÄNNEN, N:o 3
- få sig skäppan full. »I klostren är det ett fråsseri och supande,
lättja och dåfvenskap - - under helgonens beskärm på ett rent
rasande manér, ett hedniskt, svinaktigt väsende». Allra skarpast
angriper dock Luther adeln och furstarna. »Drickande och andra
märkliga källargöromål, fråssande och kalasande afhålla dem från
deras plikter och uppgifter; den fattige blir därvid skinnad och
själfva bli de utarmade.» - Luther betonar äfven slöseriet med
tiden och det dåliga lefvernets betydelse såsom orsak till allehanda
sjukdomar och plötslig död. Han har öppet öga för, att hans egna
kära landsmän utmärkte sig alldeles särskildt illa. »Vi få öfver allt
i världen heta ’tyska vilddjur’, som icke kunna annat än kriga,
fråssa och supa» - och detta är ofta förbundet med oförmåga att
hålla på egna berättigade intressen i politiskt och ekonomiskt
afseende. »Mot ockrarna äro vi för oförsiktiga» . . . »Man skulle angripa
de stora ärke tjuf varna och dagligen stjäla från dem icke blott en
stad eller två utan hela Tyskland!» Luther har tydligen blick
för storkapitalets gryende manövrer och anser dem just icke vidare
prisvärda ur sedlig synpunkt. Det är alltså uppenbart, att Luther
kraftigt brännmärkt och med djup smärta beklagat sin tids
omåttliga dryckenskap inom alla stånd, men alldeles särskildt inom de
högsta och ledande: furstar, adel och högre präster.
Absolutist är Luther däremot ej. Bibeln påbjuder det icke, och
absolutism såsom ett yttre påbud stred mot människans frihet,
som Luther skattade så utomordentligt högt. En dryck vin till
någons ära eller öl för att släcka törsten eller till fröjd för stunden
väcker hos honom ingen betänklighet - ej heller bruk af sådana
drycker i medicinskt syfte. Mildare än mången af oss bedömer han
ett lindrigare felsteg i dryckjom, t. ex. bland det tungt arbetande
folket, grufarbetare o. a. Enligt vår tids uppfattning borde han
just i det tunga och farliga arbetet ha sett en anledning att påyrka
den största återhållsamhet med spritdrycker eller absolutism. Men
Luther ser på saken mera humanitärt, ej rned den nutida
hygieni-kerns och industrisociologens ögon. Han är äfven ganska mild i
sina omdömen om, hvad som sker vid festliga tillfällen. Sin faders
tillfälliga rus dömde han skonsamt, men högg kraftigt i med sin
kusin Polners olater, emedan denne blef argsint, när han druckit
för mycket. Hans vördade kurfursDe tog sig ej sällan något för
mycket till bästa. »Sådant ser man ju icke gärna», säger Luther;
»men man får väl lof att fördraga det, såsom man måste fördraga
en vårta på en vacker kropp, då man ej kan taga bort den, såsom
man ju helst ville.» - I fråga om Luthers mildhet och hofsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
