Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 12, 1 Dec. - Barns upplysning i sexuella frågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314 ____________________HÄLSOVÄNNEN, N:o 12
om halsen och ropar: Mamma, tack för att du har lagt mig! Ocif
all förvänd nyfikenhet är borta. Allt förefaller gossen så naturligt
och själfklart, . att han på en lång tid ej frågar mer. Så bör det gå
vidare, steg för steg. Alltid böra föräldrarna med öppna förklaringar
förekomma nyfikenheten, så att barnen ej snoka i hemlighet.
Därvid bör man anknyta sina förklaringar till förloppen inom
växt- och djurvärlden, och för hvar gång gifva barnet så mycket
som svarar mot dess andliga utveckling.»
L. Woltemann berättar följande: en hans vän gick en dag och
spatserade med sin lilla flicka. Barnet pratade muntert, och frågar
oupphörligt om de mest olikartade ting och förlopp. Fadern
tröttnar ej att lära barnet. De komma till en äng, där ett stort vackert
äppelträd står med en mängd röda äpplen, och slå sig ned i dess
skugga. »Pappa», säger Maria, »hur har detta vackra, skuggiga träd
"kommit till?» Då plockar fadern ett äpple, skär itu det och visar
sin flicka, de svarta kärnorna. »Se, af en sådan liten kärna har det
stora, ståtliga trädet vuxit upp. Det bär nu hvarje år röda äpplen,
det är dess barn. Om vi nu plantera denna kärna i jorden, så växer
därur upp ett träd, som efter en följd af år åter bär äpplen.» -
Efter några månader gå far och dotter ånyo och spatsera på samma
väg. Det är nu vår. På ängen betar en hjord får. Lammen hoppa
glada omkring. Efter en stund frågar flickan tankfullt: »Pappa,
hvarifrån komma de små lammen?» »Kommer du ftihåg de röda
äpplena, som i höstas hängde på trädet därborta? Det var
äppelträdets barn. På samma sätt äro lammen fårens barn.» Maria, efter
en paus: »Ha lammen vuxit på fåren, pappa?» Fadern: »De ha inte
vuxit på dem utan i dem. Ty de voro i början så svaga och späda
och kunde ännu ej lefva i världen.» Maria: »Ha våra kattungar
vuxit i den stora kattan?» Fadern: »Ja, det är på samma sätt med
dem.» Maria: efter en längre paus: »Pappa, har också jag vuxit
i min mamma?» Fadern: »Ja, innan du kunde lefva i världen, var
du i din moder, du var en del af henne; därför tycker hon så
mycket om dig, och du måste också hålla af henne.» Efter en stund:
»Men Maria, därom bör du ej tala med småsyskonen, de förstå det
ännu ej, och inte heller med andra barn eller med barnjungfrurna;
de kanhända tala till dig på ett orätt sätt därom, emedan äfven
de ej förstå saken rätt. Utan om dessa saker får du tala med mamma
och mig.» Fadern försummar ej att underrätta modern om det
samtal han haft med flickan, och hon ger under den följande tiden
noggrannare än förut akt på barnet. Men hön märker ingen förändring
hos barnet. Flickan är glad och otvungen som förut. Och att inga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
