Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om den tuberkulösa smittans spridning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om den tuberkulösa smittans spridning.
Av docenten John Grönberg.
(Hål-ila folksanatorium, Finland).
För den nu levande generationen utgör tuberkulosen samma
plågoris som smittkopporna för något mera än ett sekel tillbaka.
Man borde kunna förutsätta, att den stora allmänheten
åtminstone i grova drag skulle känna till de vägar, på vilka det
tuberkulösa smittämnet sprides. Så är dock tyvärr ingalunda fallet. Den
dagliga erfarenheten giver vid handen, att det å ena sidan finnes
personer, som hava en panisk förskräckelse för tuberkulos smitta,
där ingen som hälst fara förefinnes, och andra, vilka vid umgänget
med tuberkulosister i smittosamt stadium, visa det största lättsinne.
Det finnes inom den moderna medicinen knappt ett enda
spörsmål, som till den grad förmått fängsla forskarenas uppmärksamhet,
som frågan om orsaken till tuberkulosen såsom folksjukdom och
de vägar, på vilka det tuberkulösa smittämnet angriper sina offer.
Medan man tidigare rörde sig på de mer eller mindre lösa
hypotesernas mark har utvecklingen av den experimentella bakteriologien
numera riktat vårt vetande om dessa ting till den grad, att det
t. o. m. i enskilda detaljer kan anses vara vetenskapligt fastställt
huru den tuberkulösa smittan sprides.
I det följande skall jag söka giva en kort översikt över de
resultat, vilka blivit vunna med tillhjälp av genialiskt uttänkta och
genomförda försök på djur. I vad mån sådana experiment utan
vidare äro tillämpliga på människor är svårt att med säkerhet
avgöra, men i det stora hela talar allt dock för, att den tuberkulösa
smittan i det dagliga livet följer alldeles samma vägar, som man
beträtt vid konstgjord infektion av de mest olika djurarter, t. o. m.
apor, vilka ju med avseende å sin organism äro tämligen lika byggda
som människan.
Om man håller glasplattor på c :a J^ meters avstånd från
människor som tala, hosta eller nysa, så finner man på plattorna talrika
små vätskedroppar. Förmedelst denna enkla metod har man
kunnat bevisa, att om lungsotister i smittosamt stadium få hosta på
glasplattor, så kan man i 80 procent av samtliga fall påvisa
spott-droppar ,som innehålla tuberkelbaciller. Håller man sådana
glasplattor på 40 till 80 cm. avstånd från den hostande, så kan man
inom 1A timme räkna mera än 400 särskilda små spottdroppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
