Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Iskunnighet och islivräddning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Har olyckan inträffat mycket nära stranden, anskaffas utan en
sekunds dröjsmål en stege, ett par plankstumpar, åror,
gärdsgårdsstörar, granruskor e. a., ägnat att fördela belastningen och göra
påfrestningen inom det farliga området mindre. Redskapet skjutes
fram till vaken, varefter räddaren försiktigt hasar sig upp och
fram till erforderligt räckhåll.
Skridsko- och skidfärder på is.
En skridskofärd på främmande is må icke gärna företagas på
egen hand. I sällskapet bör om möjligt ingå minst en is f or f aren
deltagare. . Tyngste man åker i täten, övriga i rad eller spridda
bakom honom med c :a 10 m. avstånd och luckor sinsemellan, var
Fig- 3-
och en i laget försedd med isdubbar, ispik och livlina. Främste
man förvissar sig genom ständiga stötar med piken om möjliga
förändringar i isens beskaffenhet och meddelar i tid sina
erfarenheter. (Stötens kraft bör motsvara den, som erfordras för
genomträngande av 4-5 cm. tjock kärnis. Tränger piken härvid icke
igenom, kan bärigheten anses betryggande för en skridskoåkare.)
Om det skulle bära ned: rusa icke fram till olycksplatsen i en
klunga! Den spridda ordningen bibehålles, en livlina klargöres
och kastas av närmaste man, varefter den nödställde bärgas enligt
ovan angivna regler.
Skridskosegting bör aldrig äga rum på annat än fullt
tillförlitliga isar.
Vid en isfärd på skidor böra dessa under inga omständigheter
vara fastgjorda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
