Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalk och sjukdomsbehandling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kreaturens föda, om dessa skola frodas eller rent av skola kunna
hållas vid liv. Och även de i frihet levande gräsätarne, viltet,
har denna förkärlek för salt, läska sig gärna i saltrika polar, på
saltförande klippor och i saltgrottor, liksom de också låta fånga
sig i jägarens garn genom hans försåtligt utlagda salta lockbete
(Liebig, Bunge). Å andra sidan ha t. ex. de köttätande
husdjuren, hund och katt, intet behov av salt utan snarare direkt
motvilja mot detsamma. Sin vetenskapliga förklaring erhålla dessa
företeelser genom födans olika sammansättning. Växtfödan
innehåller högst betydande överskott av kali, som vid införlivandet
med djurkroppen lägger beslag på koksaltet, som därför behöver
avsevärt balanseras genom tillförsel utifrån. För växtätare,
således för hela vår kreaturstam, blir koksaltet ett avgjort livsbehov
och därför bl. a. "salttullen" såsom "lyxtull" också en ren
orättvisa (Bunge).
Men frånsett nu det erkända behovet av koksalt uti födan, så
återstår frågan, om övriga mineralsalter där äro alltid till finnandes
uti tillräcklig mängd. I allmänhet har man nöjt sig med den mer
eller mindre motiverade förutsättningen, att vi av andra för vår
existens nödiga mineralämnen få "quantum satis" eller till och med
mer än så vid vår vanliga diet. Emellertid antager man nu, att
särskilt vårt behov av kalk i vissa fall ej blir utfyllt och därför ger
anledning till sjukliga rubbningar. På samma sätt som skörbjuggen,
pellagran och beri-berin utan tvivel äro att betrakta såsom följder
av ensidig och bristfällig näring med en brist av för hälsans
bestånd nödvändiga ämnen, vitaminer, så saknas ingalunda andra
rubbningar i vårt välbefinnande, i vår normala kroppsutveckling
och i våra normala organfunktioner, vilkas ursprung torde kunna
sökas uti en speciell undernäring vis-å-vis kalken. Frågan om
kalkens vitala betydelse därvidlag har varit föremål för talrika
experimentella och kliniska forskningar under de senare åren. Den
får väl i denna stund ännu anses för oavgjord (Abderhalden o. a.);
dock erbjuder densamma såväl på grund av sitt teoretiska
underlag som på grund av sin praktiska betydelse tillräckligt stort
intresse för att upptagas till förnyad vetenskaplig prövning och
tillämpning. En växt- och agrikulturfysiologs och en läkares namn
äro framför andra bundna vid de grundläggande undersökningarna
på detta område: Loew’s och Emmerich´s^. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
