Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kalk och sjukdomsbehandling. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
112 HÄLSOVÄNNEN, N :o B
bräckas. Höns och duvor uppfödda på samma sätt magrade av,
fingo diarré och dogo; i deras benvävnad kunde en ytterlig
förtunning, en osteoporos ända till fullständig genomskinlighet
konstateras - kontrolldjuren höllo sig vid god kondition. En avsevärd
kalkförlust och dess följder har man också kunnat påvisa hos
hästar, kor, svin och får efter utfodring med sura kalklösande
ämnen; vid digestionsrubbhingar, förlöpande med sura jäsningar
inom mag- och tarmkanalen, uppträda liknande fenomen såväl hos
djur som människor. Ökad avgång av kalk med urinen tror man
sig ha funnit vid tuberkulos och sockersjuka - något som i sin
mån kan förklara, varför hos dessa patienter benbrotten äro
särskilt svårläkta. En höna med benbrott värpte ägg utan skal, intill
dess hennes ben var läkt. Under inverkan av kalkbrist lägga
hönsen i regel dylika ägg, med endast en tunn hinna kring vitan,
samt upphöra så småningom helt och hållet att värpa: äggskelettet
- nästan uteslutande kolsyrad kalk - väger i medeltal 6 gram;
vilken förlust i kalk detta betyder för en riktig värphöna ligger i
öppen dag. I denna avkalkning tror man sig rent ut ha kunnat
spåra grundvalen för en senare inträdd hönstuberkulos. Stuterier
förläggas ej gärna till kalkfattiga trakter, där benuppmjukning,
och benbrott visa en ovanlig talrikhet. De vackraste och
kraftigaste hästarne fostras på kalkrik jord. Att marken och dess
kalkhalt skall kunna inverka på kalkhalten i grödan och på så vis
också på näringsförhållanden, ligger i öppen dag. Ett särdeles
illustrativt exempel härpå anföres från två intill varandra belägna
distrikt, det ena kalkfattigt, det andra kalkrikt. Uti Forbach -
en liten by vid foten av Vogeserna - består marken nästan
uteslutande av sand. Här är en degeneration av bensystemet
endemisk: osteomalacin är ytterst vanlig, de gravida kvinnorna måste
gå på kryckor, barnen lida tämligen allmänt av rakitis och kunna
ej gå vid 3-4 års ålder; missfall och benbrott förekomma ytterst
ofta hos de dräktiga kreaturen, de små grisarna "springa ej
muntert omkring utan ligga merendels slöa på marken". På 4-5
kilometers avstånd från denna vanlottade bygd ligga några andra
små byar, omgivna av rikliga kalkformationer; de erbjuda en
påfallande kontakt mot de förra: "människorna äro kraftiga, sunda
gestalter, hos djuren ser man ej svaga ben med deras sorgliga
följder".
Bland talrika bildningar i vår kropp, som vid behov få släppa
till av sitt kalkförråd, nämnde vi också tänderna. Tänderna, sär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
