Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bokanmälan: Våra livsförrättningar av Torsten Thunberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198 HÄLSOVÄNNEN, N :o i u
uppfattning av flera förut som oomkullrunkliga ansedda fakta
blivit en följd, dels ha hela nya områden öppnats för vårt vetande.
Författaren, som gjort en resa till U. S. A., har tydligen under
densamma trätt i beröring med amerikanska fysiologer. Följden
har blivit en fyllig och intressant redogörelse för vår berömde
landsman professor Carlsons i Chikago och många andra
amerikanska fysiologers storartade insatser i vetenskapen.
Det Forska äggviteminimum med 118 gram äggvita pr dygn för
medelstor arbetande man? (som uträttat så mycket ont, som varit
orsaken till bland annat tyska härens felaktiga utspisning under
världskriget liksom till den civila tyska befolkningens svält, under
det att den danska befolkningen, som levde enligt
livsmedeldiktatorn Hindhedes principer, mådde gott; som även kraftigt bidragit
till många sjukdomar: gikt, njurlidande, åderförkalkning), får nu
i Thunbergs arbete maka åt sig. Han skriver: "Den Voit’ska
kostsatsen får på intet sätt anses som vetenskapens sista ord på
detta område. . . . Det Voitska kravet på 118 gram äggvita
representerar ej ett äggviteminimum. Detta ligger långt under det
Voitska värdet." Sherman har funnit, att mer än 100
undersökningar lämna ett medelvärde av 44,1 gram. Allt talar för att vi i.
vår vanliga blandade kost få tillräckligt äggviteminimum med
äggvita. Rörande övriga viktiga sidor av äggviteproblemet
(maximum och optimum av äggvita) måste vi hänvisa till arbetet. -
Kalkproblemet, vitaminfrågan, de endokrina körtlarna, alla dessa
nya landvinningar inom fysiologien genomgås särdeles grundligt.
Vi kunna ej neka oss nöjet att anföra ett par brottstycken ur
arbetet: "Låt oss tänka oss ett barn, Som haft något utbrott av
misshumör, när det skall äta. Följden är, att saliven ej längre
avsöndras, att sväljningsrörelserna och övriga
matsmältningskanalens rörelser äro hämmade. Barnet sitter och tuggar och tuggar,
men det tuggar torrt, och den rikliga saftström, som annars skulle
driva till tuggans nedsväljande, kväller ej fram. Hur ofta händer
det icke att man förlorar tålamodet, barnet får en sträng
tillsägelse, men lika svårt som det är för äldre att svälja alldeles torr
föda, lika svårt är det för barnet. Den stränga tillsägelsen
bidrager alltså ej till att låta de naturliga processerna komma i gång.
Barnet beskylles därför för okynne, olydnad, etc., och ännu en
gång utspelas detta alldagliga drama, som så tydligt bär vittne om,
hur brutalt, klumpigt och oförstående man alltjämt griper in på
det omedvetna livets områden och negligerar dess lagar."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
