Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Radikal dietförändring kräves.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 HÄLSOVÄNNEN, N :o 11
tigt och nödvändigt är. Näringsfysiologiska teorier, som helt
genomträngt den allmänna uppfattningen och fått bestämma vårt
dagliga livs vanor i fest och vardagslag och genomsyrat
kokböckerna och våra smaknerver, äro icke lätta att avskudda sig. De,
må upprepade gånger bevisas vara oriktiga, de triumfera ändå. De
kunna ha bragt ett helt land till undergångens brant, som skedde med
Tyskland under världskriget, man lever ändå efter dem, och
saknas ekonomiska resurser därtill, så strävas det i första hand efter
möjlighet att uppnå just denna standard och detta levnadssätt.
I stort sett kan man karaktärisera den gamla vetenskapens
krav sålunda: Vår föda måste innehålla ett visst antal kalorier
d. v. s. hava ett visst icke så litet förbränningsvärde, helst så stort
som möjligt, dessutom innehålla äggviteämnen i tämligen stor
mängd och största delen av animaliskt slag. Födoämnena bedömdes
ur dessa synpunkter och en stark kött- och äggdiet såsom
tillräckligt äggvitehaltig ansågs särskilt "stärkande och närande".
Kalorivärdet var för övrigt avgörande och jämte priset bestämmande
vid utspisningsstaters uppgörande. Mineralämnena i födan, de s. k.
salterna, ansågos spela mindre roll och vid fritt födoval alltid finnas
i tillräcklig och lämplig mängd, koksaltet möjligen undantaget. De
nu så berömda vitaminerna och andra "tilläggsämnen" kände man
icke till och de störde sålunda ej tillvaron. Striden gäller nu
framför allt äggviteminimum d. v. s. den minsta möjliga kvantitet
äggviteämnen kroppen kan nöja sig med, och sedermera vilken mängd
på längden är lämpligast (optimum). Vidare ha vi den gamla
striden mellan vegetarianer och köttätare, samt till slut frågan om
hur stor energimängd lämpligen bör tillföras kroppen; om vi skola
sträva efter ett maximum eller om det icke är hälsosammare att
hålla sig närmre minimum?
Den gamla lärosatsen (Volt och Rubner) lydde: manlig individ
vägande 70 kg. med medeltungt arbete behöver c :a 3,000 kalorier,
ju tyngre arbete ju mera kalorier, desslikes mer i kallt klimat.
Kvinnor behöva 0,9 eller 0,83 proc. av mannens behov allt efter
arbetets tyngd, samt barn i proportion till åldern. Den nödvändiga
äggvitemängden, per dag och individ är ungefär 120 gr., av vilka
helst 2/3 bör tagas ur djurriket. Dessutom 56 gm. fett och 400
gm. kolhydrat. Dessa siffror hade vunnits genom att undersöka
några bajerska soldaters fria födoval, och antogos sedermera
allmänt vid uppgörande av utspisningsstater och soldatransonering ni.
m., Men tvivlare funnos, både inom och utom läkarkår en började man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
