Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ålderdomens behandling i allmänhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
HÄLSOVÄNNEN, N:o 11
inflytandet av ålderdoms för ändringarna och av vad som är att
göra mot redan inträffade ålderdomssymptom.
Vid åldrandet hava vi att göra med verkningarna av talrika och
olikartade endogena och exogena skadligheter. Delvis summera
dessa sig, delvis åter angripa de olika ställen, olika funktioner och
organer. Dessa skadliga inflytelser hava, trots sin olikhet, så
mycket gemensamt-i det sätt, varpå de verka, att en
sammanfattande redogörelse över vad som kan
göras för att bekämpa dem, väl är på sin
plats.
I. Vi börja med det psykiska. Yrket
har ett väldigt inflytande på människans
kropp. Härvid spela de själsliga
momenten i alla slag av yrken en stor roll.
Drivfjädrarna äro: vana, plikt, känsla,
sakligt och personligt intresse,
äregirighet. Bortfallandet av dessa drivfjädrar
genom yrkesbristen verkar på mången
människa som en förbannelse för hennes
ålderdom. - Sir Hermann Weber i
London har omtalat ett exempel, som på ett
glänsande sätt ställer deras betydelse i sitt rätta ljus.
En man med stor energi och insikt, verksam i direktionen för ett bekant
sjukhus, började vid 78 års ålder att bliva gammal. Hjärtverksamheten
blev svag och oregelbunden, i luftrören uppstod kronisk katarr, läpparna
blevo hängande med permanent spottflytning, ögonen runno, i benen
inställde sig småningom tilltagande vattsvullnad (ödem). Till sist, då han
var 82 år, uppträdde utgjutning i lungsäckarna. Temperaturen höll sig
under det normala. Då inträffade det, att de åtgärder, som han vidtagit
vid sjukhuset, utsattes för angrepp och kommo i stor fara att
omintetgöras. Deta försatte honom i den största upprördhet: han började först att
diktera brev, sedan att själv skriva brev. Han började hålla
sammanträden, han satte himmel och jord i rörelse för att vidmakthålla sina
inrättningar, sin skapelse. Detta lyckades för honom i alla huvudpunkter,
åtminstone temporärt. Dag från dag syntes nu i hans väsen en påfallande
och högst raskt tilltagande förbättring. Svullnaden i benen försvann,
pulsen blev nästan regelbunden, urinavsöndringen tilltog, blåsan blev
starkare, spottflytningen upphörde, läpparna återvogo sin normala hållning,
ansiktsuttrycket återvann sin forna intelligens, luftrörskatarren minskades
mycket; av utgjutningen i lungsäcken fanns efter 4 veckor ej ett spår. -
I detta föryngrade tillstånd levde mannen ett år, tills en luftrörskatarr
ryckte bort honom. - Weber tillägger: "jag skulle kunna meddela många
fall av denna art, om icke också alldeles så slående."
Professor B. Naunyn.
Död 1925, 86 år gammal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
