Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kokainism.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kokainism.1
Kokainets historia går tillbaka till den tid, då Pizarro under sina
erövringståg till Sydamerika kom i beröring med Inkas. Man lärdex
då känna användningen av cocabladen ( av en i Peru inhemsk
buske, Erythrotoxolon coca), vilka för dessa trakters invånare
utgjorde ett högt skattat, med saga och sed sannolikt sedan urminnes
tid införlivat njutningsmedel, om vars stimulerande verkningar de
underbaraste ting berättades.
Ur cocabladen framställdes av Niemann och Lössen 1860
kokai-net, och som lokalt anästeticum begynner dess användning av
laryn-gogolerna 1869. Efterhand vidgades dess tillämpning som lokalt
bedövningsmedel till andra områden av medicin och kirurgi, och på
i88o-talet kom det i rop som ett ofarligt och välsignat stimulans.
En amerikansk författare, W. H. Bentley, hade vid denna tid
framhållit, att kokainet i fall av morfinism vore ett lämpligt
medel till abstinenskurens genomförande, särskilt ansågs det
för morfinisterna vara till oskattbar hjälp, i det de plågsamma
och ofta outhärdliga symptomen, dysforien och sömnlösheten,
kraftnedsättningen, de nervösa plågorna och oron alldeles
upphörde och efterträddes av en glad och på nytt frigjord stämning.
Därmed begynte de egenskaper hos kokainet, vilka Sydamerikas
indianer sedan "årtusenden njutit ur cocabladen, att komma
civilisationen till godo och, som det snart visade sig, - till ondo.
Redan de därpå följande åren började röster höjas mot kokainet
och särskilt bör Erlenmeyer nämnas, vilken, tidigare än någon
annan, 1886, skildrade kokainismen. Som grundlig kännare av
mor-finismen tog han till orda mot användningen av kokaininjektioner
för att underlätta avvänjningen, och han uttalade det önskemålet,
att vederbörande statsmyndigheter måtte förbjuda kokainets bruk
till begagnande till invärtes bruk och i form av injektioner.
Emellertid synes blott ett fåtal hava lyssnat till och tagit varning av
dessa lärdomar, och en mängd läkare rekommenderade alltjämt
medlet som ett ofarligt stimulans. Joel och Fränkel omnämna bland
annat en militärläkare, vilken så sent som 1890 påpekade den
"eminenta nytta", militären genom ökad uthållighet under marscher
kunde ha av kokainet.
1 Ur professor Bror Gadelii stora arbete "Det mänskliga själslivet i
belysning av sinnessjukläkarens erfarenhet", fjärde delen s. 374 o. följ.,1 hava
vi lånat följande, särskilt i vår tid ytterst viktiga och intressanta skildring:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
