Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sinnessjukdomarnas förebyggande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
____________________HÄLSOVÄNNEN, N :o 8_________________143
Vi kunna ej förneka att uppfostran spelar en viss roll, när det
gäller att förebygga sinnessjukdom. Särskilt föräldrar, som äro
något kuriöst anlagda, sakna ofta förmågan att hålla den rätta
mitten mellan nyckfull stränghet och klemighet. Endast ett
mycke kraftigt barn är i stånd att uthärda dessa inflytelser utan att
taga varaktig skada för utvecklingen av sin personlighet. Ett
barn uppfostras i allmänhet bast i umgänge med sina likar. För
psykopatiskt belastade barn är därför det av vikt att noga
utvälja kamrater och att avlägsna fördärvade eller degenererade
kamrater. Mycket känsliga och ömtåliga barn hava stundom av nöden
att få en särskild isolerad uppfostran under en viss tid.
Komma vi så till frågan om skolungdomens överansträngning.
Det torde kunna anses vara sannolikt att igen ung hjärna verkligen
är i stånd att i sträng mening åstadkomma det som fordras av
talrika skolschemata. Om nu redan en fullvuxen icke kan fullgöra
en mycket enkel andlig arbetsprestation under längre tid än
ungefär en timme utan tydliga uttröttningssymptom, som raskt stegra
sig, så inträder i den yngre levnadsåldern och vid de svårare
uppgifterna i skolundervisningen förslappningen naturligtvis ännu
mycket raskare. Vi äro okunniga om, när den skadliga inverkan
av uttröttning börjar i de enskilda fallen. Vi kunna blott i
allmänhet säga, att denna punkt är uppnådd så snart tröttheten efter
arbetet icke längre regelmässigt utjämnas från en dag till en
annan. I varje skola finns det ett antal barn, som, ehuru de eljes
hava en god begåvning, äga en alldeles särskilt nog grad av
förmåga att bliva uttröttade. Över allt ha vi att räkna med ej blott
barn från sjukligt urartade familjer utan även med sådana, som
senare själva mer eller mindre svårt insjukna i sinnessjukdom.
Utan tvivel är stor förmåga att uttröttas ett av tecknen till
urartning, (ehuru genom stor övning tröttheten ofta till en viss grad
döljes).
I skolan utjämnas farorna för överansträngning någorlunda
genom rasterna. Visserligen äro dessa raster sannolikt alldeles för
korta för att kunna åstadkomma tillräckligt med vederkvickelse,
särskilt mot slutet av dagens undervisning. Men lyckligtvis finns
det en säkerhetsventil, som hindrar att stora faror till följd av
andlig överansträngning tillföras det uppväxande släktet: det är
ouppmärksamheten. Denna träder hjälpande emellan, när
spänningen nödvändiggör en vederkvickelse. Tyvärr fungerar icke
denna säkerhetsventil, när av lärjungen fordras ej blott stilla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
