Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERR LUNDHOLM ÄR BORTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ha en levande människa bredvid sig.
Hon kände som en dödskyla i kroppen.
Utan att kunna besluta sig för något hällde
hon upp en stor kopp kaffe åt honom och
tog litet själv. Han satte sig till rätta på
stolen och började belåtet dricka.
— Har fröken varit här länge? frågade
han.
— Ja, svarade hon kort.
— Jaså, nå jag skall säga er, jag är
likasom barndomsvän till herr Lundholm,
och då han märkte att hon ryckte till,
fortsatte han: Ja, inte är jag så fin att se på
just nu. Men långa tider har jag haft det
bra. Nu har det glidit utför. Ja, ja. Ser
ni, jag har liksom ett litet krav på herr
Lundholm. Han skall nog hjälpa mig, bara
han får höra.
Hon betraktade honom spänt. Nu ville
hon icke att han skulle gå.
— Jag är son till arrendatom på hans
fars egendom. Leonard och jag voro lika
gamla och lekte tillsammans. Han var en
sådan liten vacker pojke. Ögonen voro så
skinande och strålande som två ljus, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
