Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - HERR LUNDHOLM ÄR BORTA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hans kinder voro äppelröda. Och smidig
var han och djärv. Han klättrade i träden
som en liten apa och hånade mig, för jag
var inte smidig jag. Jag var tölpig och
dum, och jag dyrkade honom.
Han flyttade sig närmare henne och såg
på henne med plirande ögon.
— Han är väl inte så olik sig nu heller,
kan jag tro. Sådan man är i barndomen,
sådan blir man. Och ni, som bor här med
honom, känner honom väl. Är det inte så,
man kan inte låta bli att älska honom?
Hon spratt till. Såg han rätt in i hennes
hjärta? Men han var helt inne i sin
berättelse.
— Han kan vara tvär och obehaglig,
inte sant? fortfor han. Och så plötsligt
ler han, ler det där solskensleendet, och
man faller till föga, faller till hans fötter.
Vill göra allt för honom. Konstigt! Bara
för att han log. Så var det med mig. Jag
sade inte sant nyss. Jag var inte hans
lekkamrat. Jag v£*r hans lakej, hans slav.
Det var meningen att jag skulle vara hans
lekkamrat, men jag kunde inte. Han var till
4. — v. Krusen st ¡erna, Händelser på vägen. 49
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
