Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FIKON OCH DADLAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
när man talar om det. Jag har aldrig haft
lust att tala om det för någon, inte förrän
jag fick se ditt gamla kära ansikte, som
erinrade mig om så mycket. Du kan inte
tycka, att det bara är dumt, därtill känner
du mig för väl, också nu, ty det är väl så
att sådana vi äro som helt unga, sådana
förbli vi hela livet, innerst inne alldeles
oförändrade, vare sig vi sedan magra eller
fetma eller få grå hårstrån. Minns du, att
jag som ung flicka alltid önskade mig
något ouppnåeligt, något vanvettigt, något
bortom de blå bergen?
Jo, det mindes Ragnhild, och hon log
däråt, ty den andras önskningar hade alltid
väckt hennes egna.
— Det fortsatte sedan, sade Vera. Jag
kunde aldrig sluta upp att önska. Och i
början av mitt äktenskap sade jag det högt.
Min man blev nedstämd av det. Han
förstod ju inte denna fantasiens lek: att önska
sig något och så liksom glömma bort, att
man ville ha det, som om önskningen i
sig själv vore nog. Då slutade jag att
säga det högt. Men alla de där önsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
