Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FIKON OCH DADLAR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningarna samlade sig inom mig. Så rymdes
de icke längre. De blevo något
självständigt, en flytande sagolik ö, som alltid höll
sig i närheten av mig, en värld osynlig för
andra, men där allt jag önskat var
uppfyllt. Det är det jag menar med att jag har
något eget, förstår du.
Ragnhild nickade. Hon såg glad ut.
Hennes väninna gav henne en hastig blick.
— Jag ser, att du vet, vad det är. De
flesta kvinnor ha en sådan ö, en oas dit
de fly ur vardagligheter och svårigheter,
vilka få deras fötter att klibba sig fast vid
jorden som i dy. På min ö finns det inga
penningbekymmer. Min mans fårade panna
är utslätad och lillan springer omkring i
små söta ljusblå skor och plockar
blommor. Du hör, att mina önskningar inte
längre sträcka sig bortom de blå bergen,
de röra sig bland mera synliga, men
kanske lika onåbara ting. Den där flytande ön
hjälper mig. Den sänder sina ljusgröna
reflexer ned över min vardagsvärld. Så är
då icke allt så tröstlöst.
Ragnhild steg hastigt upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
