Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle innebära alltför skarpa eller annars olämpliga
gränsdragningar, brukas semikolon i synonymraden för att antyda en viss
gruppering, t. ex. bastant (kraftig, stark; solid, ’ordentlig’; grov,
tung).
I verbartiklar förekommer inte sällan en uppdelning på
transitiv och intransitiv användning. I moment som behandlar
transitiv användning upptas ofta vissa fall där det transitiva
verbet är utbildat med en bestämning bestående av substantiv
föregånget av preposition. Se t. ex. under draga I 3: ~ i
klock-strängen; under draga I 4: ~ på munnen; under flytta 1: ~ på
stolen.
Avledningar på -(n)ing och -ande exemplifieras ofta under
verbet i de fall då de är mera tillfälliga bildningar eller helt
ansluter sig till grundordets betydelse. Om de däremot har
självständig betydelse får de egna uppslagsord. Avledningar på -het
exemplifieras ofta under motsvarande adjektiv, men får i regel
egna uppslagsord när de kräver flera exempel.
Participiella adjektiv som mer eller mindre isolerats från verbet
behandlas i egna artiklar, även om verbet förekommer som
uppslagsord.
Sammansatta verb förekommer i två huvudtyper i svenskan,
dels som fasta sammansättningar (t. ex. inställa, uppbygga), dels
som lösa sammansättningar, ibland kallade särskilda förbindelser
(t. ex. ställa in, bygga upp). Verb av dessa typer behandlas på
följande sätt.
a) Verb som i nutida svenska i viss betydelse eller i vissa
förbindelser o.d. brukas enbart fast sammansatta, får den fasta
sammansättningen som uppslagsord, även om de i andra
betydelser osv. kan förekomma i både fast och lös sammansättning. I
dessa senare fall behandlas båda sammansättningstyperna under
det enkla verbet. Se t. ex. artiklarna tillgå och gå till. Den
hänvisning till tillgå, som görs efter sista momentet på gå till, avser
icke enbart detta moment utan hela artikeln.
b) I de talrika fall, där fast och lös sammansättning har samma
betydelse, behandlas båda under det enkla verbet men i ett särskilt
avsnitt efter detta, i vilket varje lös sammansättning utgör
uppslagsord. Om verbet ingår i få lösa sammansättningar
exemplifieras dessa dock ofta i huvudartikeln (se t. ex. tentera). Tecknet tu
anger att både fast och lös sammansättning kan förekomma. Se
t. ex. lägga till 1. Valet mellan de olika typerna är ofta en stil-
Viii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
