Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - F - förfölja ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förfölja
förhand
det var ett —t väder; han är — med
sitt prat 3 vard. (oerhörd; mycket stor
el. kraftig) en — huvudvärk; en —t
envis huvudvärk; det var —t tråkigt,
trevligt, intressant
förfölj |a 1 (jaga efter, söka upphinna,
’sätta efter’; mil. rycka fram efter fienden)
— fienden, en tjuv 2 (ansätta, uppträda
fientligt emot, hemsöka) — ngn med
sitt hat, med ständiga böner; — ngn
för hans tro; tro sig vara -d; vara -d
av olyckor
förföljelse 1 t. förfölja 1 upptaga —n
av fienden 2 t. förfölja 2 utstå —;
—rna mot de kristna
förför|a (locka, förleda; förleda till
könsumgänge) — ngn till ngt; — ngn [till]
att göra ngt; Om nu ditt högra öga är
dig till förförelse, så riv ut det (Matt.
5: 29); flickans -are
förfördel |a skriftspr. (förolämpa, kränka)
— ngn; känna sig -ad
förgapa refi., vard. (bü helt betagen,
förälska sig) — sig i ngn el. ngt
förgift |a 1 (ge ngn el. komma ngn att
intaga gift; döda ngn med gift) — ngn
med cyankalium; bli -ad av svamp;
-ning av annan person straffas som
mord; -ning genom arsenik 2 (lägga
el. blanda gift i, bestryka med gift)
— maten för ngn med arsenik; -ade
pilar 3 biidi. (förbittra, fördystra;
moraliskt fördärva) — ngns liv, tillvaro;
— glädjen för ngn; — ngns oskyldiga
sinne
förgjord (förhäxad; i sht. vard. besatt)
det är alldeles som förgjort; åid. o. prov.
han talar så förgjort otydligt (fördömt);
jfr förgöra
förglöm|ma mest skriftspr. (glömma) —
(hellre: glömma) att göra ngt; icke att
— ei. icke [till] -mandes; rädda ngt
undan -melse[n]
förgottfinnande skriftspr. (gottfinnande)
efter eget —
förgren |a refi. o. dep., eg. o. biidi. (dela sig
i grenar, bilda grenar) trädet -ar sig
två meter över marken; ett rikt -at
vägnät; en av släktens -ingår i
Finland; rörelsen -ade sig el. -ades över
hela landet
förgripa refi. 1 (våldföra sig) — sig på äv.
mot ngn el. ngt; — sig på en
rättvisans tjänare 2 skriftspr. — sig på ngns
egendom (olovligen ta)
förgriplig (ärekränkande, brottslig) ett
—t yttrande
förgrund (mots. bakgrund, fond) i —en
syns ett litet hus; biidi. stå i —en
(vara uppmärksammad el. aktuell);
träda, tränga i —en
förgrymmad (vredgad, mycket förargad)
bli mäkta — på ngn, över ngt
förgråt|en (vanställd av gråt) rödögd
och —; ett -et ansikte
för|grämd (tärd av långvarig sorg el.
grämelse) se — ut; ett -grämt sinne
förgyll |a 1 (överdraga med guld) -t
silver; spegel med -d ram; solen -de
bergets topp biidi. 2 biidi. (komma att
framstå i en bättre dager, försköna)
— ngns fel; — [upp] vardagens
enahanda
förgå 1 (försvinna, upphöra, avtaga; om
tid förflyta) jordisk fägring —r; två
månader har — tt; det tillhör det
förgångna (den tid som varit); skriftspr.,
mindre vani. lusten, tålamodet —r ngn
2 refi. (förlöpa sig, överila sig) — sig
mot ngn; — sig ända därhän att . .
förgår se förrgår
för | g ås 1 (gå under; omkomma) fartyget
-gicks med man och allt; ont krut —
icke så lätt ordspr. 2 (svårt lida el.
försmäkta av; ’dö’) — av längtan; vara
nära ei. färdig att — av skratt
förgängelse vittert, högt. (förintelse, död)
—ns lag; skatta åt —n (förintas; dö)
förgänglig (dödlig, ändlig; ovaraktig) det
—a (världen, jordelivet); —t material
förgät|a skriftspr. (glömma) — sin plikt;
-en av världen
förgätenhet skriftspr. (glömska) råka i —
förgäves 1 adv. (utan framgång el.
resultat, fruktlöst) han bad — att få
slippa; anstränga sig — 2 predikativt adj.
alla hans ansträngningar var — (ej:
— ansträngningar); det har inte varit —
som el. att . . (utan resultat el. följder)
för | g öra 1 (förinta, döda) de stridande
sökte att — varandra 2 åid. (förhäxa)
man trodde att någon hade -gjort
hästen ; jfr förgjord
förhål |a 1 (dra ut på; uppehålla;
försinka, ideligen uppskjuta) — tiden; —
avgörandet; efter alla -anden el. -ningar
2 sjö. (varpa, förflytta) — ett fartyg
förhand 1 i ottr. på — (redan i förväg);
överenskomma om ngt på —; det kunde
jag ha sagt på — 2 kortsp. sitta i ei. ha
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
