Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - G. Växelströmskrets med enbart resistans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
strömsmätta motståndet alltid är något större än det likströmsmätta, även
om skillnaden i många fall är obetydlig och kan försummas.
Särskilt vid växelströmskretsar kan det ofta bli förvillande att använda
ordet motstånd som benämning på en fysikalisk mätstorhet, samtidigt som
det användes om vissa föremål eller apparater, såsom pådragsmotstånd,
reglermotstånd, nollpunktsmotstånd etc. Man har därför i allt större
utsträckning börjat gå över till att benämna mätstorheten resistans och låta
ordet motstånd hänföra sig till själva föremålet eller apparaten. Med ett
Fig. 5: 14—5: 16. T. v. en växelströmskrets med enbart resistans. T. h. spänning och
ström i kretsen, angivna medelst vektordiagram resp. vågdiagram.
något sätt, så att den ej ger någon nämnvärd induktans. Ledarens motstånd
mot strömmen betecknas med resistans och mätes i ohm. Motsvarande
strömkrets kallas en ohmsk strömkrets.
Av det sagda följer, att man kan tala både om en likströmsmätt och om
en växelströmsmätt resistans (likströmsresistans respektive
växelströms-resistans). Det är emellertid otänkbart att få till stånd någon genomgående
konsekvent tillämpning av de nämnda orden, vilket skulle innebära, att
exempelvis uttrycket specifikt motstånd måste utbytas mot specifik resistans
etc. I likströmsläran torde det snarare komplicera än förenkla
framställningen, om man genomgående talar om en ledares resistans i stället för dess
motstånd. I växelströmsläran torde man ej kunna undgå att ibland använda
ordet motstånd, även när det är fråga om den fysikaliska mätstorheten,
uttryckt i ohm. I det följande tillämpas dock i huvudsak den regeln, att
storhetsbenämningen resistans användes vid behandling av växelströmskretsar,
och det i fig. 5: 14 angivna ohmska motståndet säges ha en resistans R ohm.
Den ström, som alstras i den i figuren visade kretsen, förorsakar i det
ohmska motståndet ett spänningsfall. Detta kompenseras av en lika stor
påtryckt spänning från strömkällan. Det sagda gäller i varje ögonblick, och
man har därför följande samband mellan momentanvärdena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
