Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - Q. Kompensering av fasförskjutningen med kondensator. Parallellresonans - R. Stationära och övergående förlopp. Kopplingsförlopp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
107
Det angivna uttrycket är framställt i ett vågdiagram i fig. 5: 48. Den första
termen betyder en sinusfunktion, som ligger ovanför nollinjen och vars
medelvärde motsvarar den upptagna aktiva effekten. Denna är beroende av
kretsens resistans och omsättes i strömvärme. De båda återstående
termerna betyda sinusfunktioner med dubbla frekvensen. Om kondensatorn
är avpassad så, att dess reaktiva effekt fullständigt kompenserar spolens
reaktiva effekt, bli andra och tredje termerna i varje ögonblick numeriskt
lika men med ombytta tecken, och summan blir alltså i varje ögonblick lika
med noll. Den andra termen motsvarar den elektromagnetiska energi, som
bygges upp i spolen, varje gång den får ström. Den tredje termen motsvarar
den elektrostatiska energi, som bygges upp i kondensatorn, varje gång denna
får spänning och alltså laddas.
Genom inkoppling av kondensatorer till en överföringslinje kan man ofta
nedbringa storleken av den överförda strömmen. Därigenom minskas såväl
spänningsfall som överföringsförluster. Dylika kondensatorbatterier
tillverkas för både hög- och lågspänning.
I det föregående har förutsatts, att den ström, som en kondensator
upptager, är fasförskjuten exakt 90° före spänningen. Detta skulle innebära,
att kondensatorn vore absolut ideell, dvs. så konstruerad, att ingen ström
kunde läcka över från det ena belägget till det andra. Varje kondensator har
emellertid vissa förluster, även om dessa äro av så liten storleksordning, att de
i allmänhet kunna försummas. I alla praktiska fall förbrukar kondensatorn
sålunda även en viss liten aktiv effekt. Man kan lika litet åstadkomma
något absolut rent induktivt motstånd.
R. Stationära och övergående förlopp. Kopplingsförlopp.
De elektriska tillstånd, som hittills behandlats i detta kapitel, kallas
stationära. Ett stationärt tillstånd eller fortvarighetstillstånd innebär, att det
växlande förloppet återkommer till exakt samma värde med regelbundna
tidsmellanrum. En stationär växelström är sålunda en ström, vars
momentanvärde under varje period uppnår en viss bestämd amplitud. På
motsvarande sätt kan också en likström anses vara stationär, om den har
konstant styrka.
Tidigare ha vi i kap. 4 något behandlat förhållandena vid tillslagning av
en likspänning till en induktiv strömkrets. Det visar sig därvid, att
strömstyrkan ej omedelbart stiger till sitt slutvärde, utan detta erfordrar alltid
en viss tid. Om kretsen har liten självinduktion, kan slutvärdet erhållas
på en mycket kort tid, exempelvis någon tusendels sekund eller ännu mindre.
Fig. 4: 17 visar, dels hur den uppstående strömmen växer från noll mot sitt
slutvärde, sedan kretsen slutits, dels hur den avtager mot noll, då kretsen
öppnats. Vid en strömkrets med mycket stor självinduktion, t. ex. en elektro-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
