Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - X. Snedbelastat trefassystem - Y. Hysteresis- och virvelströmsförluster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
enklare än i föregående fall och kan utföras medelst två wattmetrar med
strömspolarna inkopplade i var sin av två faser och med spänningsspolarna
anslutna till respektive huvudspänningar mellan dessa faser och den tredje
fasen. Totala elfekten erhålles genom att summera avläsningarna, och
metoden går under namnet tvåwattmetermetoden.
Förhållandena vid snedbelastade trefassystem kunna ibland bli mycket
komplicerade och bero utom på snedbelastningens storlek även på kopp-
h
Fig. 5: 69 o. 5: 70. T. v. strömmarna, t. h. spänningarna i ett snedbelastat
trefassystem med Y-koppling utan nolledning.
lingen av förbrukningsapparaterna, motståndet i överföringen och i
eventuellt förekommande nolledning samt dessutom på kopplingen vid
strömkällan, eventuellt befintliga transformatorer för överföringen etc.
Y. Hysteresis- och virvelströmsförluster.
I kap. 4 har framhållits, att det erfordras energi för att magnetisera en
omagnetisk järnkärna. Det arbete, som åtgår för magnetiseringen, kallas
hysteresisarbetet. Om kärnan magnetiseras med växelström, blir den
utsatt för upprepade magnetiseringar, och man talar därvid om ett växelfält
till skillnad från det likriktade magnetfält, som uppstår vid magnetisering
med likström. De uppstående förlusterna, de s. k. hysteresisförlusterna, äro
proportionella mot antalet magnetiseringar per sekund, dvs. mot
strömmens frekvens f. Det visar sig vidare, att hysteresisförlusterna bero på den
maximala magnetiska tätheten B i järnet och att de bli proportionella
mot fB1-*. Järnkärnan blir varm av upprepade magnetiseringar, och man
kan tänka sig, att järnets uppvärmning beror på friktionsarbetet vid
mole-kylarmagneternas omlagringar. Det bör emellertid observeras, att denna
värmeutveckling i järnet ej har något att göra med strömvärmet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
