Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Växelström - Z. Strömförträngning - Å. Grundton och övertoner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
förlusterna större. Den angivna ökningen är i allmänhet ganska liten vid
mindre ledningsareor men växer hastigt med större area, vilket framgår
av nedanstående tabell, som hänför sig till koppar.
Resistansens ökning
Tråddiameter för växelström
vid 50 hz
mm %
10........................... 0,19
20........................... 3
30........................... 15
Gör man en liknande undersökning av resistansökningen vid järn, finner
man, att denna blir betydligt större. Detta är också lätt att inse, enär järnet
är magnetiskt och sålunda ger starkare flöde och större självinduktion.
Ökningen för en järntråd med 4 mm diameter kan uppgå till 50 %. Den
ovan behandlade strömförträngningen har ingen nämnvärd inverkan på
resistansen i normala kraftledningar men kan spela en betydande roll vid
elektriska maskiner med stor ledararea.
Å. Grundton och övertoner.
Vid behandlingen av växelströmmen har i det föregående hela tiden
förutsatts, att såväl spänning som ström ha exakt ren sinusform. En dylik absolut
ren växelspänning eller växelström förekommer emellertid icke i praktiken.
Man kan visserligen bygga en växelströmsgenerator, som ger en
tillnärmelsevis ren sinusformad växelspänning, men på grund av förhållandena ute på
näten och framför allt beroende på magnetiseringsströmmar för
transformatorer m. m. bli både spännings- och strömkurvorna något deformerade. Man
kan iakttaga formen på spännings- eller strömkurvan medelst oscillograf
och även taga fotografier därav. Det visar sig då, att de i praktiken
förefintliga kurvorna ibland kunna visa ej obetydliga avvikelser från den rena
sinusformen.
En i praktiken erhållen deformerad spännings- eller strömkurva kan man
anse vara sammansatt dels av ett rent sinusformat förlopp, den s. k.
grundtonen, dels av flera eller färre andra sinusformade förlopp med högre
frekvens, de s. k. övertonerna. Man kan med andra ord dela upp en given
spänningskurva i dels en grundton, dels ett antal övertoner med högre
frekvens. Övertonernas frekvens och amplitud samt fasläge bero därvid på
den ifrågavarande spänningskurvans form. Ett exempel på en dylik
uppdelning av en spänningskurva i grundton och övertoner visas av fig. 5: 71.
I detta fall antages, att den tredje och den femte övertonen äro befintliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
