Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Transformatorer - L. Transformatorer med reglerbar omsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
’188
olika spänningsförhållanden och därjämte även kunna reglera spänningen, bruka flertalet transformatorer numera utföras omkopplingsbara i större eller mindre omfattning. Detta kan i det enklaste fallet utföras så, att transformatorn förses med ett par eller ett mindre antal uttag på primärsidan eller sekundärsidan, så att omsättningsförhållandet kan ändras genom omkoppling, sedan transformatorns belastningsström brutits.
Ibland tillämpas härvid inre omkoppling. Detta innebär, att transformatorn måste lyftas ur sin låda, för att man skall kunna utföra omkopplingen.
Vid lägre spänningar brukar transformatorn dock oftast förses med en omsättningskopplare. Denna, som beskrives senare i detta kapitel tillsammans med lindningskopplaren, är så anbringad, att man kan ändra på transformatorns omsättning utan att behöva lyfta den ur lådan. På distributionstransformatorer hör en dylik omsättningskopplare numera till det normala utförandet. Uttagen bruka därvid vara så anordnade, att man kan erhålla 5 % höjning eller 5 % sänkning av spänningen eller med andra ord en reglering av ± 5 %.
Den ovannämnda omkopplingen kan endast utföras i strömlöst tillstånd och medför alltså, att belastningsströmmen måste brytas, innan omkopplingen kan utföras. I många fall erfordras en under drift reglerbar omsättning, för att spänningen skall kunna hållas tillnärmelsevis konstant vid
varierande belastning eller också för att den skall kunna på ett bestämt sätt anpassas efter belastningens storlek. För att en sådan reglering skall medföra åsyftat resultat, måste transformatorn vara försedd med uttag, som tillåta reglering i tämligen små steg av storleksordningen 1 à 2 %. Kopplaren måste vidare vara så utförd, att man kan koppla om från ett uttag till ett annat, utan att strömmen brytes och utan att någon del av lindningen direkt kortslutes under omkopplingen.
Omkopplingen kan i detta fall utföras med hjälp av ett överkopplingsmotstånd, och principen för en dylik omkoppling visas av fig. 7: 40. Uttagen äro därvid försedda med fasta kontakter 1, 2 och 3, och den yttre ledningen är ansluten till en rörlig huvudkontakt och en därmed förbunden hjälpkontakt
eller förkontakt. Den senare är ansluten till huvudkontakten över ett överkopplingsmotstånd.
Då omkoppling skall ske från kontakt 1 till kontakt 2, skjutas de rörliga kontakterna nedåt. I det första ögonblicket kommer hjälpkontakten fram till kontakt 2 (bild b). Därigenom bliva kontakterna 1 och 2 förenade över överkopplingsmotståndet, som skall vara så dimensionerat, att den uppstående
kortslutningsströmmen ej blir av skadlig storlek. I nästa moment (c) öppnas förbindelsen med kontakt 1. Den yttre ledningen kommer därigenom i förbindelse med kontakt 2 över motståndet. Härvid måste alltså överkopplingsmotståndet tåla hela driftströmmen. Slutligen glider även huvudkontakten
över till kontakt 2, och omkopplingen är utförd (d).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
