Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - B. Synkrongeneratorns driftegenskaper - 2. Belastning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Belastning.
Då en synkrongenerator belastas och alltså för ström i ankarlindningen,
sjunker i allmänhet klämspänningen, och följden blir, att generatorns
magnetisering måste ökas, om spänningen skall upprätthållas. Under vissa
förhållanden kan det emellertid i stället uppträda en spänningsstegring vid
belastning. Spänningsändringen sammanhänger med dels lindningens
resistans och självinduktans, dels ankarreaktionen.
Lindningens resistans är beroende av ledarens dimensioner. Det är dock
att märka, att resistansen i en lindning alltid blir större vid växelström
än vid likström. Till skillnad från den likströmsmätta resistansen eller det
likströmsmätta motståndet talar man därför om lindningens
växelströmsmätta resistans. Denna kan i en normal växelströmsmaskin bli upp till 20
à 100 % större än den likströmsmätta resistansen. Ökningen beror delvis på
strömförträngning. På grund av flödesfördelningen i järnet omkring spåren
tränges nämligen strömmen ut mot luftgapsytan, och strömtätheten blir,
särskilt i en hög ledare, avsevärt större närmare luftgapsytan än närmare
spårets botten. Därtill kommer, att det på grund av växelflödet induceras
virvelströmmar i det omgivande järnet och i metalldelar, som ligga i lindningens
närhet. Virvelströmsförlusterna yttra sig som en ökning i lindningens
resistans. Den resulterande resistansen per fas må betecknas R. Den alstrar
då i varje fas en resistansspänning Er = IR.
Ankarlindningens självinduktans beror på att varje ledare, så snart den
genomgås av en växelström, också alstrar omkring sig ett visst med tiden
växlande magnetiskt flöde. Detta flöde blir större på de platser, där ledaren
ligger inbäddad i järn, och mindre i den fria härvdelen. Det uppstående
flödet är ett läckflöde av samma natur som det, som uppträder i en
transformator. Det förorsakar sålunda en reaktansspänning. Om motsvarande
läckreaktans, mätt per fas, betecknas X, blir läckreaktansspänningen per fas
Ex = IX.
De ovannämnda spänningarna Er och Ex äro av samma natur som i
en transformators lindningar. Därtill måste man vid en synkronmaskin
även taga hänsyn till den inverkan på generatorns spänning, som
förorsakas av ankarreaktionen. Ankarreaktionen härrör från strömmen i
ankarlindningen. Denna ström alstrar nämligen icke blott ett läckflöde omkring
varje ledare för sig utan även ett flöde, som sammansätter sig med det
genom likströmsmagnetisering erhållna huvudflödet från polerna. De
uppstående strömmarna i samtliga härvor, som tillhöra en viss fas, alstra ett
magnetiskt flöde, vilket pulserar på samma sätt som strömmen. De tre
fasernas pulserande flöden äro i likhet med strömmarna fasförskjutna
från varandra 120 elektriska grader såväl i tid som i rum. En
undersökning av flödenas karaktär är enklast att utföra, om man ritar upp den av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
