- Project Runeberg -  Handbok för driftpersonal vid statens kraftverk / 2. Roterande elektriska maskiner : reaktorer och likriktare : kraftöverföringars egenskaper /
23

(1942-1943) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Synkronmaskiner - B. Synkrongeneratorns driftegenskaper - 4. Förluster och verkningsgrad - C. Kraftverksgeneratorns konstruktion - 1. Stator

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ommagnetisering förekommer ej. Till tomgångsförlusterna höra också olika
former av friktionsförluster. De största friktionsförlusterna förorsakas
normalt av luftfriktion mot de roterande delarna. Därtill komma förluster på
grund av lager- och borstfriktion.

Belastningsförlusterna utgöras av resistansförluster i ankarlindningen samt
av tillsatsförluster i järn m. m. Resistansförlusterna bero på belastningen
och växa med kvadraten på strömmen. Tillsatsförlusterna växa också
med belastningen. Enligt normerna för elektriska maskiner (SEN 22)
beräknas resistansförlusterna ur den med likström mätta och till 75° C
korrigerade resistansen. De så beräknade förlusterna ökas, såvida ingen exaktare
mätning kan göras, med 40 %, som kan anses motsvara tillsatsförlusterna.
På stora maskiner mätas dock alltid tillsatsförlusterna, t. ex. genom
utlöpning.

Magnetiseringsförlusterna bestå av resistansförluster i magnetströmkretsen,
dvs. dels i magnetlindningen, dels i kontaktytan mellan borstar och
släpringar. Magnetiseringsförlusterna äro huvudsakligen beroende av
magnetströmmen och växa med kvadraten på denna.

Till en synkronmaskins förluster brukar man normalt icke räkna
förluster i hjälpmaskiner, t. ex. magnetiseringsmaskiner, även om de äro
direktkopplade till generatorn eller på annat sätt drivas av denna. Ej heller
inräknas effekten för särskild motordriven fläkt, pump eller annan
kylanordning eller förluster i remöverföringar, kuggväxlar eller andra transmissioner.
Däremot inräknas i förlusterna effekten för kylanordningar, som äro direkt
förbundna med generatorn eller mekaniskt drivna av denna.

Om den av en synkrongenerator avgivna effekten betecknas P2 och de
totala förlusterna betecknas Pf, blir den tilfförda effekten P1 = P2 + Pf och
generatorns verkningsgrad

η = P2 / P1 * 100 = P2 / (P2 + Pf) * 100 %

Oftast är det enklare att beräkna verkningsgraden ur sambandet

η = (1 - Pf / (P2 + Pf) ) * 100 %

C. Kraftverksgeneratorns konstruktion.

Det efterföljande hänför sig närmast till stora trefasmaskiner, sådana som
vanligen komma till användning i större kraftstationer.

1. Stator.

En synkronmaskins stator kan sägas bestå av tre huvuddelar: kärna,
lindning och stomme.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 23:47:11 2024 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/handrift/2/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free