Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Likströmsmaskiner - M. Förluster och verkningsgrad - N. Konstruktion - 1. Rotor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
svarande sätt hänför sig Px vid en generator till den tillförda mekaniska
effekten och vid en motor till den tillförda elektriska effekten.
Fig. 11: 30 och 11: 31 visa några typiska kurvor över hur den tillförda
strömmen och verkningsgraden variera med belastningsmomentet vid en
shuntmotor och vid en seriemotor. Med hänsyn till att varvtalskurvan är
väsentligt olika för de båda maskinslagen, anges även denna i bilderna.
N. Konstruktion.
Hur en större likströmsmaskin är byggd, visas av fig. 11: 32 och 11: 33.
Den består av stator, rotor samt två lager. Statorn uppbär den lindning,
som alstrar det magnetiska flödet, samt erforderliga hjälplindningar.
Rotorn består dels av ankaret med den strömalstrande ankarlindningen, dels
av kommutatorn för strömmens uppsamlande och likriktning. De olika
delarnas utseende visas av fig. 11: 34, som hänför sig till en mindre
likströmsmaskin.
1. Rotor.
a. Ankare.
Likströmsmaskinens ankare har liksom ankaret till en synkronmaskin
eller till en asynkronmaskin en laminerad järnkärna. Plåtarna äro vid
flertalet maskiner stansade i sammanhängande ringar. Endast vid mycket stora
maskiner förekommer det, att de sammansättas av segment. Plåtarna äro
utefter den yttre periferin stansade, så att det vid hopläggningen bildas
rännor eller spår, i vilka ankarlindningen är förlagd. Spåren äro i
allmänhet öppna och endast för små maskiner halvslutna.
Det karakteristiska för en likströmslindning av den typ, som numera
användes, är, att den är utförd som en sluten lindning. Om man utgår från
en godtycklig punkt på lindningen och följer denna i endera riktningen,
kommer man till slut tillbaka till utgångspunkten. Ledarna äro
sammanförda i härvor, som äro seriekopplade med varandra, och
hopkopplingspunkterna mellan härvorna äro genom nedledare förbundna med var sin
kommutatorlamell. Kommutatorn har alltså lika många lameller som
härvor. Härvorna äro förlagda på ankaret så, att de omsluta det magnetiska
flödet från en huvudpol. Avståndet mellan härvsidorna bör alltså vara så
nära som möjligt en poldelning.
Likströmslindningen kännetecknas vidare av att den alltid utföres som
en övergångshärulindning. Varje spår blir därvid uppdelat i en övre och
en undre hälft, och härvorna förläggas så, att den ena härvsidan
kommer i den undre delen av ett spår och den andra i övre delen av ett
annat spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
