Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - D. Omformare - 2. Enankaromformaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
är ganska stort, kommer den erhållna månghörningen att nära
sammanfalla med en cirkel.
Maskinens likspänning blir lika med den vektoriella summan av de
spänningar, som induceras mellan borstarna, dvs. i vardera hälften av den
slutna ankarlindningen. Denna summa motsvarar diametern i
spänningscirkeln och antages i figuren vara E. Likriktningen av spänningen
ombesörjes av kommutatorn, tack vare att borstarna stå stilla i förhållande till
flödet från polerna.
Om ankarlindningen förses med uttag på två diametralt motsatta punkter
och den härigenom erhållna spänningen uttages genom släpringar, fås en
enfasig växelspänning, vars amplitud är lika med likspänningen.
Växelspänningens effektivvärde blir alltså -!= E.
V 2
Om ankarlindningen åter, såsom fig. 12: 34 visar, är försedd med uttag
i tre symmetriskt belägna punkter, fås en trefasspänning. Amplituden
erhålles lätt ur spänningscirkeln, såsom fig. 12: 35 visar. Trefasspänningens
amplitud blir ^ E, och motsvarande effektivvärde är E.
2 4
De ovan angivna spänningarna hänföra sig till det fall, att
enankarom-formaren går i tomgång. Vid belastning uppträder ett spänningsfall, som vid
märklast uppgår till 5 à 10%. Om man sålunda använder en
enankaromformare för omformning från likström till trefasström och driver den
med 220 V likström, erhålles en växelspänning, som vid fullast är ca 125 V
(huvudspänning).
Fig. 12: 35. Spänningsförhållandena i en enankaromformare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
