Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Reaktorer, induktionsregulatorer, växelströms kommutatormotorer och omformare - D. Omformare - 2. Enankaromformaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
Enankaromformare!! kan i likhet med en likströmsmaskin förses med en
kommuteringslindning, för att kommuteringen skall bli god. Med avseende
på ankarets strömförhållanden må följande beaktas. Man kan räkna med
att ankarlindningen genomgås av två strömmar, dels en likström, dels en
växelström. Om fasförskjutningen på växelströmssidan är lika med noll,
komma strömmarna att huvudsakligen upphäva varandra. Så är emellertid
ej fallet, om växelströmmen är fasförskjuten från växelspänningen.
Ankar-lindningens ström blir nämligen större, ju större fasförskjutningen är.
Den härvid uppträdande reaktiva strömmen i ankarlindningen påverkar
emellertid ej kommuteringen, enär den ej verkar i kommuteringsspolens
axel.
Enankaromformarens verkningsgrad blir betydligt bättre än
motorgeneratorns, och verkningsgraden blir vidare högre, ju liera faser man har på
växelströmssidan. Vid omformning från växelström till likström utföres
enankaromformare!! i regel för sex faser. Växelspänningen blir i detta fall
i/2
lika med E, om E liksom förut är likspänningen.
En nackdel med enankaromformare!! är, att spänningsregleringen blir
ganska komplicerad. Spänningen påverkas sålunda ej, genom att man
ändrar på magnetiseringen. Om man driver maskinen från likströmssidan,
medför ökning eller minskning av magnetiseringen, att maskinens varvtal
sänkes eller höjes, med motsvarande ändring av växelströmsfrekvensen.
Om man driver maskinen från växelströmssidan, medför ökning eller
minskning av magnetiseringen, att maskinen kommer att gå med en annan
effekt-faktor. Vid hög magnetisering går den sålunda som övermagnetiserad
synkronmotor, dvs. som faskompensator. Om man emellertid på
växelströmssidan och i serie med enankaromformare!! inkopplar en reaktor, får man i
denna ett spänningsfall, som är beroende av fasförskjutningen, och man kan
i praktiken medelst denna anordning reglera spänningen ca ± 5 % genom
att variera magnetiseringen från växelströmssidan.
Vid större effekter kan det ibland vara motiverat att förse
enankarom-formaren med en sparkopplad reglerlransformator på växelströmssidan,
varigenom man kan reglera spänningen i liera eller färre steg.
Enankaromformarens startning kan ske från likströmssidan men blir
enklare från växelströmssidan. Från likströmssidan startas
enankaromfor-maren som en vanlig likströms shuntmotor, och om så erfordras med hänsyn
till startslrömmen, får man tillgripa startmotstånd. Startning från
växelströmssidan erbjuder inga större svårigheter, enär maskinen alltid förses
med en dämplindning i polerna för att borttaga pendlingstendenser. För
att undvika för hög startström måste man dock ha tillgång till en
växelspänning, som är något lägre än nätspänningen. Vanligen erhålles denna
genom en spar transformator.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
