Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Kraftöverföringars elektriska egenskaper - A. Luftledningar - 4. Spänningsfall och förluster på grund av ledningens resistans och induktans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Spänningsfallet i en kraftledning eller i en transformator brukar oftast
anges i procent av nätspänningen och vanligen av spänningen i den punkt,
där inmatningen sker i ledningen eller transformatorn.
Beräkningen av spänningsfallet i en kraftledning blir enklast, för det fall
att strömmen utgöres av likström. Om ledningens motstånd är R för
fram-och återledning sammanlagt, blir det resulterande spänningsfallet eller
skillnaden mellan ledningens spänning i början och slutet
E1 -E2=IR
Om man kan räkna med en konstant spänning i ledningens
inmatningsända, får man en förbrukningsspänning, som varierar med belastningens
storlek enligt det angivna sambandet.
Vid växelström beror spänningsfallet på ledningens resistans och reaktans
samt på belastningens storlek och effektfaktor. Om en trefasig ledning för
växelström med symmetrisk belastning har resistansen R och reaktansen A’
samt om den överförda strömmen per fas utgör I, erhåller man i ledningen,
hänfört till huvudspänningen, ett vektoriellt spänningsfall
Ez= sßlZ
som sammansättes av en resistansspänning
Er = \[3 IR
och en reaktansspänning
Ex = v/3 IX
Resistansspänningen ligger i fas med strömmen, och reaktansspänningen
ligger 90° fasförskjuten före strömmen. Om vidare nätspänningen vid
ledningens början är Elt erhåller man spänningen Z?2 vid ledningens ändpunkt
på det sätt, som visas av vektordiagrammet i fig. 14: 11.
Av figuren framgår, att ledningens vektoriella spänningsfall eller
impedansspänning i regel ej blir lika med ledningens absoluta eller aritmetiska
spänningsfall, dvs. skillnaden i storlek mellan spänningarna Ex och E2. Det
vektoriella spänningsfallet beror endast på ledningens impedans och den
överförda strömmen. Det aritmetiska spänningsfallet i ledningen förorsakas
även av impedansen, men detta spänningsfalls storlek beror ej endast på
denna och på den överförda strömmen utan också på fasförskjutningen.
I det belastningsfall, som återges i fig. 14: 11 och som gäller induktiv
fasförskjutning, ha både resistansen och reaktansen medfört ett
spänningsfall, dvs. en spänningsminskning på ledningen. Den erhållna
spänningsändringen vid kapacitiv fasförskjutning kan bli av helt annan art, såsom visas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
